Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fridolins lustgård och Dalmålningar på rim (1901) - Yttersta domen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Djupt i gröna gölar
havstjuren bölar,
havsgalten grymtar vid blåa stians ho.
Solen från ytan
av kokande grytan
lyfter röd en kräftklo men orkar ej opp.
Månen, lik en tunna
med saft och färg utrunna,
ligger som ett vrakgods på vattubergets topp.
Hav, du är härligt,
stort och förfärligt,
tingens första vagga och alltings grav och slut.
Himmelens sista
och högsta stjärnegnista,
resande ditt huvud, du spottar den ut.
Hav, du är gruvligt,
vilt och okuvligt;
vems är den kol som törs rista än din barm?
Långa kyrkbåtsåror
slå dig djupa skaror;
Han som sov i skeppet kan trotsa din harm.
Domen är hållen;
ensam behållen
färdas här en skara med domaren ombord.
Tiderna somna,
dessa äro komna
ut på evig bölja från fjärran sjunken jord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
