Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Ett nattligt öfverfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Komankerna icke funnit honom! sade höfdingen
glad.
Ett ögonblick senare voro båda indianerna
innanför de tjocka bjälkmurarna och tills vidare
i säkerhet. Ellen måste ånyo vara
sjuksköterska, och med lätt hand förband hon raskt
Mo-noks arm.
— Läggen er nu samt- och synnerligen att
sofva! sade Millar. Hundarna äro vakna, och
jag skall nog hafva ögonen öppna. Låt oss
spara våra krafter!
— Men du behöfver också hvila, lille far!
hördes Ellens milda röst. Låt nu mig vaka!
— Visst inte — gå du på ditt mm, mitt
barn! Jag skall vaka, tills det blir ljust. Se’n
kan det få bli din tur.
— Sofva kan jag inte, men jag skall lägga
mig, efter du så vill, svarade Ellen och gick ut
för att åter i ångest lyssna till skogens och
nattens ljud.
— Sinnena äro allra skarpast, när man är
ensam, mumlade Millar och började ånyo sin
vandring från det ena titthålet till det andra.
Omkring en timme före dagningen lade
Millar märke till ett ovanligt uggleskrik i skogen.
Vid hvilket annat tillfälle som helst skulle han
icke hafva fäst uppmärksamhet vid saken, men
nu väcktes hans misstanke. Uggleskrik hördes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
