Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Regnperiod. — Färd till Oran. — Staden med omgifningar. — Tlemcen. — Dess fornlemningar af mohriskt ursprung, torg och qvarter. — Handtverkarbostäder och industri. — Sidi-Bel-Abbès. — Blidah. — Återfärd till Europa. — Fyra vårar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är sannt, — der vinkade „la gloaaar!“
Om arabtorget kunde skryta med sitt „genuina“ behag,
så var detta visserligen äfven fallet med judeqvarteret.
Jag har inga ord och inga bilder till mitt förfogande för
att åskådliggöra detta Ghetto, som jag blott kan kalla en
sammangyttring af jordhålor, af lerväggar med hyllor
(surrogat för sängar eller andra möbler), eller af — sophögar
urgräfna midtpå. De såkallade gatorna voro af den byggnad,
att man i gåsmarsch och med alldeles krökt rygg fick
avancera här i skumrasket, ty de flesta voro öfverbyggda
och — icke reglerade med vattenpass.
Under många förflutna århundraden rof för förföljelser
af alla slag, för misshandel och tyranni, hade judarne
åt sig afskiljt detta troglodytqvarter, der de så godt de
kunde dolde sina egodelar och värjde sig för öfverfall
och plundring af sina turkiska eller arabiska herrar.
Juden var förbjuden att träda ur sina smyghål annat än
svartklädd, och mötte han en mohamedan, tvangs han att
knäböjande kyssa dennes hand. Med ett ord, otroliga voro
de vexationer, som detta folk utstod — men genomgick
med den fabelaktiga segheten och produktiviteten, som
kännetecknar deras stam.
Men redan 1830, när det fransyska väldet gjorde sig
gällande, förbättrades något judarnes eländiga ställning, och
full vind i seglen fingo Israels barn, såsom jag redan
berättat, när herrar Cremieux, Glais-Bizoin och Gambetta
sutto i Bordeaux och utfärdade sina remarkabla dekreter.
Men sina krokiga fingrar och krokiga näsor bibehöllo
„medborgare-israeliterne“.
Likaså sina kära bostäder i närapå oförändradt skick.
Utan sitt omhölje af smuts, hvad vore sjelfva guldet för
juden?
Som dock dagen framskred under våra långvariga
peregrinationer, började vi tänka på att vända åter till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
