Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Regnperiod. — Färd till Oran. — Staden med omgifningar. — Tlemcen. — Dess fornlemningar af mohriskt ursprung, torg och qvarter. — Handtverkarbostäder och industri. — Sidi-Bel-Abbès. — Blidah. — Återfärd till Europa. — Fyra vårar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Oran är en modern stad med en befolkning mera
spansk än fransysk eller österländsk. Också fröjdas
blicken på Orans gator och i dess vackra promenader ofta
genom förbigående män och qvinnor med den vackra
andalusiska typen — kanske dertill något uppblandad med
blodet af de mohrer, som idkade konster och vetenskaper, som
uppbyggde Alkazar och Alhambra, innan de fördrefvos
från Granadas och södra Spaniens Eden. På den tiden
voro de nu „civiliserade“ folken barbarer rätt och slätt.
Oran har just ingen arkitektonisk skönhet att skryta
med och är egentligen en ful och vulgär stad. Men denna
omgifves af storartade höjder, förvandlade till leende,
välskötta terrasser med vackra trädgårdsodlingar och
planteringar i stadens omedelbara närhet. Hafsstranden, som
kantar dessa, är skön och utsigten gränslös; präktiga och
solida äro äfven de kajer fransoserna byggt här. Vid
våra promenader deröfver iakttogo vi stor liflighet rådande
öfverallt och menniskoströmmar, som nyfiket hastade till
stället.
Man höll på att lasta, såsom vi upplystes, två
kolossala krigsfartyg för att på dem öfverföra till Tonkin
första zuavregimentet. Det onödiga och, om man får tro
pressen, oskickligt förda kriget med Annamiterna kräfver
immerfort nytt manskap att fylla luckorna efter de unge
raske män, som undanryckas Frankrike af republikens
statskloke, för att skickas att smälta ihop utan en skymt af
hänförelse för hjeltebragder som synas dem tvetydiga.
Vi tilltalade några unga zuaver, som stodo i en grupp
och allvarsamt betraktade tillrustningarne för deras affärd
till ett fjerran land, derifrån många af dem aldrig
återvända. Artigt och vänligt svarade de raske soldaterna på
våra frågor, sade oförbehållsamt sin mening om ett och
annat och syntes ej alltför republikanskt sinnade. Det är ej
fransyska armén, som valt denna styrelseform, såsom kändt är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
