Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Ökenvandringar. — Sidi-Oukba. — Dess gator, arkitektur och befolkning. — Arabens takt och „savoir vivre“. — Tiggeriets industri, ett menskligt företräde framför djuret. — Diner under en dadelpalm. — Monsieur Landons trädgård. — Månskenspromenad i Biskra. — Arabiskt café med danserskor af Ouled-Naîl stammen. — Soiréer i öknen. — «Tusen och en natt«, berättad uppå originalspråket. — Varma svafvelbad. — Gamla Biskra. — Afsked från vår altan. — Återfärd mot norden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller diken såsom små hinder, att på lek öfverhoppa!
Emellanåt måste äfven rinnande floder öfverfaras, hvilka
denna årstid bildas af smältande snömassor från provinsen
Tells höga berg, men aldrig föranledt byggandet af broar
— en okänd lyx på dessa orter.
Fördjupningar i sanden mottogo här och der små
runda vattenpölar, som lågo omkringkastade, såsom
egendomliga speglar med ramar af sandsten förgylld af solen.
Uttorkade puttar, hvaraf blifvit hvita saltlager, gjorde äfven
glänsande effekt i öknens enformighet. Vår lilla vagn
plaskade alltjemt i någon improviserad flod, som gräfde sig
skummande fåror, så djupt, att våra hjul sjönko ner till
axeln och vi sjelfva löpte fara att få ett opåräknadt bad.
Vattnet yrde om oss under genomfarten; men vår kusk
var beundransvärdt skicklig och jag ger honom ännu här
i trycksvärta en „mention honorable“, för att vi undsluppo
med hela lemmar igenom de vådligaste tillbud.
Men naturligtvis fick man hålla i sig med händer och
tänder för att ej förlora balansen, och några utrop af
förskräckelse beledsagade visserligen de våldsammaste
krängningarne. Då vände alltid Abel-el-Kader sitt intelligenta
ansigte med de mörka österländska ögonen inåt vagnen och
smålog lugnande. — Monsieur Duléry på sitt håll
försummade ej heller nu att med sin skälmaktiga, välkända min
tillkännagifva: — „vi stjelpa icke denna gång, mesdames!“
Våra små parasoller hade troligen blifvit ett
otillräckligt skydd mot de nästan lodräta solstrålarne, om ej
friska briser från öknen svalkat luften och gjort den
outsägligt ljuflig. Januari är här en högst behaglig månad.
Då och då möttes långa tåg af ända till 50—60 lastade
kameler och åsnor framdrifna af sina egare — lätt
draperade och med nakna armar och ben, men med tjocka
turbaner på hufvudet.
Kring några små källådror, ännu på somliga ställen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
