Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Alla vägar bära till Rom. — Pisa, dess lutande torn och Campo Santo. — Ankomsten till Rom. — Påskveckan. — Skärtorsdagen och långfredagen i Peterskyrkan. — Scala Santa. — En liten botgörerska. — Det antika Rom. — Kapitolium med varginnan. — Pantheon. — Colosseum. — Monte Palatino. — Casa di Livia. — Ghetto.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— „Mia figlia!“ uttalade han dervid med mild röst
och blickade henne i ögat, hvarefter han fortsatte sin
vandring. Somliga fingo blott en stum nick och en
välsignelse öfver framräckta radband. Sedan påfven sålunda
gjort sin rund kring salen, stannade han i dess öfre ända
och höll, med ännu klingande och kraftfull stämma ett tal,
med förmaning och uppmuntran till sina åhörare att troget
fasthålla vid den enda saliggörande kyrkans läror och
väpna sig i andanom mot alla de talrika fiender, som nu
resa sig opp emot henne och arbeta på hennes fall. „Vår
tid har många ulfvar i fårakläder“, slutade den Helige
Fadren och dervid, — ja dervid kände vi båda
protestanter oss träffade i vårt samvete, belåtna i alla fall, att
ingenting i vår yttre menniska förrådde vår ulfnatur.
Efter talets slut återtog Pius den nionde sin bärstol
och lemnade salen med sina kardinaler. Audiensen var
slut och vi uppstego från vår knäböjande ställning,
välsignade af en påfve! Och, hvilken påfve! Med mera yttre
värdighet och vördnadsväckande behag har ingen förstått
att intaga Petri stol, än den åldrige Pio Nono, — detta
erkänna till och med hans värsta motståndare.
Hvad hade vi numera att vänta i Rom! Par dagar
efter ofvanbeskrifna uppträde lemnade vi också staden,
men doppade handen dock aftonen förut i Fontana di
Trevi och drucko af dess skummande vattenstrålar, ty det
går en sägen, att man en dag får återse Rom, när man
så gör vid afresan. Vår sista afton i den eviga staden
liknade en förtrollning. Här organiserades en afskedsfest
till påskhögtidens värdiga afslutande. Vi sågo Colosseum
illumineradt. När vi i den ljumma, mörka qvällen närmade
oss dit, förrådde sorlet af menniskoröster, att tusendetals
nyfikne trängdes inom de gamla murarne, men ögat såg
der blott kolsvart natt. Plötsligt hväser en raket, så en
annan upp mot stjernhimmeln öfver den gapande ruinen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
