Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Ack, mamma!” sade dottren, med den
öppenhet hon na alltid visade — ”Magistern var i afton
så besynnerlig — att — jag tror han smittade mig!”
här betäckte hon ansigtet ett ögonblick. ”Mamma vet
huru jag i somras tyckte att han knappt ville tala
med mig, och i vinter hafva vi så litet råkats. Na
var han deremot så — så ovanligt ödmjuk och
innerlig — han såg så ofta och så besynnerligt på
mig. Jag tänkte på huru god han är, och att han
kanske kände deltagande för den olycka som flyttar
oss härifrån, — — men så sjöng han — och när
det var slut, tog han min hand och kyste den, som
han aldrig förr gjort; och då kände jag en tår falla
på min hand, som jag förut icke kom mig till att
draga tillbaka. Men då fattades jag sjelf af en
underlig oro — och sprang så att såga till om ljus,
och att ställa om med theet. När vi nu hade slutat
psalmen, då gossarna kommo hem, och alla andra
gingo ut till dem, då tog han åler min hand, och
frågade med en blick som jag icke kunde uthärda,
om han fick komma igen ännu en gång. Jag kunde
hvarken svara eller taga min hand ifrån honom, men
började så barnsligt gråta.”
”Du tycker kanske att — att det är ledsamt att
hau.reser?” frågade modren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
