Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gans lockelser, hvaraf ”kalla hjertan ock tomma
kuf-vuden” känna största behof.
”Det år godt, ganska godt, att ni taga det så,”
svarade systern, ”men denna eder förlust vid min
skenbara rikedom, kommer jag alltid att känna som en
tryckande börda. Jag har vakat dessa nätter, och
tänkt, sökt, genomletat allt hvad jag om min ställning
vetat; men — jag känner mig i denna stund så
fattig som en mor, livilken måste låta sina hungrande
barn gå till hvila utan bröd” — här började hon åter
att gråta.
Syskonen bemödade sig med ökad omsorg att
trösta henne, och erhöllo derunder stärkta krafter att
visa sig sjelfva lugna, samt att med mod — till och
med munterhet — möta sitt huses förändringar.
”Min syster har mycket rått,” sade T. till sin
hustru, då de voro allena. ”Det är i sanning en stor
fattigdom alt veta sig ansedd som rik och belastad med
alla de pligter och det ansvar, som den samvetsgranne
ri-kedomscgaren har; men derunder för vissa tider och
tillfällen känna sig ulur stånd att uppfylla många
men-niskors billiga fordringar, att icke nämna alla de
obilliga, af hvilka en sådan afundad person klandras. Det
år ock en sådan fattigdom vi gå att undvika, då vi
genast rätta oss efter omständigheternas kraf, och du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
