Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fruktan. Jag vet ju, att dessa småskrupler och smådygder
inte äro någonting för dig. Det är också med ett enda
fritt andetag jag säger dig alt: jag är ruinerad.
SAIMA (misstroget).
Åh?
DIREKTÖR BRUHN.
Jo. Vi ha lefvat för högt. Fabriken skulle ge medel,
men har själf slukat i stället för att ge. I hopp att
affären skulle kunna hållas uppe, har jag lånat af banken.
Men summan har vuxit mig öfver hufvudet. Och i
morgon ha vi revision.
SAIMA.
Nej, nej, Hugo! Nej — det kan inte vara sant.
DIREKTÖR BRUHN.
Jo. Jag har lefvat som i ett rus de sista åren. Det
måste sluta som det gjort, med ruin. Men jag har fått
ögonen öppnade och jag är ej samme man i dag som i
går. Jag har handlat lättsinnigt, men jag skall godtgöra
alt, betala alt. Jag skall bygga oss en ny framtid, (ömt)
det är du som skall göra den ljus och glad.
SAIMA.
Förskingrat? Åh gud i himlen... det är inte sant!
Du?!
DIREKTÖR BRUHN.
Skrämmer det dig? Nej, bara strax, det vet jag.
Den lumpna småsjälsmoral, som inte kan förlåta ett
felsteg och inte tro på en upprättelse — den fins inte till
för dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
