Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Corentins hämnd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det utslag, som återinsatte dem i deras rättigheter, så
snart de avlagt ed och förklarat sin lydnad för
kejsardömets lagar. Laurence svarade mairen, att hon skulle
låta underrätta sina kusiner och herrarna d’Hauteserre.
»De äro således inte här?» sade Goulard.
Fru d’Hauteserre betraktade med oro den unga flickan,
som lämnade mairen och gick för att rådföra sig med
Michu. Denne såg ingen olägenhet i att genast befria
emigranterna. Laurence, Michu, hans son och Gothard
begåvo sig för den skull till häst till skogen och
medförde dessutom en femte häst, ty grevinnan skulle följa
de fyra adelsmännen till Troyes och återkomma med dem.
Alla, som erforo den goda nyheten, samlade sig på
gräsplanen för att se den glada ryttarskaran begiva sig i
väg. De fyra unga männen lämnade emellertid sitt gömsle,
stego till häst utan att man fick se dem och togo vägen
till Troyes, åtföljda av fröken de Cinq-Cygne. Med sin
sons och Gothards tillhjälp tillslöt Michu källarens ingång,
och alla tre återvände till fots. På vägen erinrade sig
Michu, att han i källaren kvarlämnat de kuvert och
silverbägare, av vilka hans herrar betjänat sig, och återvände
ensam. Då han kom fram till tjärnens kant, hörde han
röster i källaren och gick rakt fram till ingången genom
snåren.
»Ni kommer väl för att hämta ert silver?» sade Peyrade
leende till honom och visade sin stora röda näsa bland
löven.
Utan att veta varför, ty de unga männen voro ju
räddade, kände Michu i alla leder en häftig smärta, så
livligt framstod för honom denna obestämda, obeskrivliga
fruktan, som en förestående olycka ingiver. Han gick i
alla fall fram och fann Corentin i trappan med en vaxstapel
i handen.
»Vi äro inte elaka», sade han till Michu, »vi hade
kunnat knipa era fördettingar för en vecka sen, men visste,
att de strukits... Ni är en svår fisk att fjälla och har
skaffat oss alldeles för mycken förargelse för att vi inte
åtminstone skulle tillfredsställa vår nyfikenhet.»
»Jag skulle giva mycket», utbrast Michu, »för att
veta, hur och genom vem ni kommit hit...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
