Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Polisens bekymmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Michu och kom fram till fröken de Cinq-Cygne för att helt
oskyldigt lämna henne vigselringens båda halvor, som hon
kysste med innerlighet, ty nu förstod hon att Michu lät
henne veta, att de fyra adelsmännen befunno sig i
säkerhet.
»Pappa frågar, hur man ska göra med gendarmen,
som inte alls mår bra?»
»Vad beklagar han sig över?» frågade Peyrade.
»Han har ont i huvudet, han föll i backen. För en
gendarm, som kan rida, är det otur, men han föll i
alla fall av hästen. Han har ett hål, o, så stort, så
stort som en knytnäve i bakhuvudet. Måtte haft den
oturen att falla på en sten, stackars karl! Fastän han är
gendarm, så har han ändå värk, så det är för ömkligt.»
Kaptenen vid gendarmeriet i Troyes red in på gården,
steg av hästen och vinkade åt Corentin, som, då han
fick se honom, skyndade till fönstret och öppnade det
för att icke förlora tid.
»Vad har hänt?»
»Vi ha blivit grundligt lurade! Man har funnit hästar,
döda av trötthet, med håret klibbigt av svett, mitt på
stora landsvägen, som leder genom skogen; jag låter
bevaka dem för att få veta, varifrån de kommit och vem
som lämnat dem. Skogen är omringad, och de, som befinna
sig i densamma, kunna inte komma ut ur den.»
»När tror ni, att dessa ryttare kommo in i skogen?»
»Klockan halv ett.»
»Inte ens en katt får slippa osedd ut ur skogen»,
sade Corentin sakta till honom. »Jag lämnar Peyrade kvar
här och skall själv se till den stackars korpralen. — Stanna
hos mairen, jag skall sända dig en skicklig karl till din
avlösning», viskade han till Peyrade. »Vi måste betjäna
oss av traktens folk, giv akt på allas ansikten.» Därpå
vände han sig till sällskapet och sade med fruktansvärd
stämma: »Vi återses!»
Ingen hälsade agenterna, då de avlägsnade sig.
»Vad skall Fouché säga om en husvisitation, som icke
lett till något resultat?» utbrast Peyrade, då han hjälpte
Corentin upp i korgschäsen.
»Å! det är inte slut ännu», svarade Corentin sakta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
