Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Polisens bekymmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om jag dör, är att vara säker på, att ni en dag skall taga
min käre broder till er make, utan att låta mig förtäras
av svartsjuka, vilket skulle hända, om vi leva båda två och ni
föredroge honom. När allt kommer omkring, skulle detta
företräde synas mig helt naturligt; han är nämligen
måhända mer värd er kärlek än jag, o. s. v.
Marie-Paul.»
»Här är det andra», återtog hon med en förtjusande
rodnad.
»Andernach, före striden.
Min goda Laurence.
Jag är litet sorgsen i min själ; men Marie-Paul har en
alltför glad karaktär för att icke behaga er mycket mera än
jag. En dag måste ni välja mellan oss, nåväl, fast jag älskar
er med en lidelse...»
»Ni brevväxlar med emigranter», sade Peyrade, i det
han avbröt Laurence och försiktigt höll brevet framför ljuset
för att efterse, om det icke innehöll något mellan raderna,
skrivet med sympatiskt bläck.
»Ja», sade Laurence, som vek ihop de dyrbara breven,
vilkas papper gulnat. »Men med vad rätt våldför ni er
på min bostad, min personliga frihet och alla hemmets
dygder.»
»Å! vad den saken angår», sade Peyrade. »Med vilken
rätt? Det skall jag säga er, vackra aristokrat», återtog
han och tog ur fickan upp en order från justitieministern
och kontrasignerad av inrikesministern. »Se här,
medborgarinna, ministrarna ha tagit ansvaret på sig...»
»Vi skulle kunna fråga er», sade Corentin helt sakta
till henne, »med vilken rätt ni hos er härbärgerar förste
konsulns mördare? Ni har slagit mig på handen med en
ridpiska, vilket berättigar mig att en dag ge ett handtag
för att expediera era herrar kusiner, jag, som kommit för att
rädda dem.»
På läpparnas rörelse och den blick Laurence gav
Corentin, förstod kyrkoherden, vad denne store okände konstnär
sade, och gav grevinnan ett tecken att misstro honom,
vilket märktes endast av Goulard. Peyrade knackade på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
