Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Polisens bekymmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ja», återtog kyrkoherden; »men han reser i natt, och
jag undrar inte litet, varför han så hastigt åter
avlägsnar sig.»
»Den mannen», sade Laurence, »är våra båda familjers
onda genius.»
Den unga grevinnan hade drömt om sina kusiner och
om de båda d’Hauteserre. Hennes vackra ögon blevo
stirrande och dystra, då hon tänkte på de faror, de löpte i
Paris; hon reste sig hastigt och gick upp till sig utan att
säga något. Hon bebodde hedersrummet, bredvid vilket
fanns ett kabinett och ett bönrum, belägna i det lilla torn,
som vette åt skogen. Då hon lämnat salongen, skällde
hundarna, man hörde det ringa på den lilla grinden, och
Durieu inträdde i salongen med förskräckt uppsyn och sade:
»Här är mairen! Något har hänt.»
Mairen var en före detta jaktbetjänt i familjen de
Simeuse och kom någon gång till slottet, där herr och
fru d’Hauteserre av politik visade honom en uppmärksamhet,
på vilken han satte stort värde. Mannen hette Goulard
och hade gift sig med en rik handelsidkerska i Troyes, vars
gods låg i Cinq-Cygnes kommun och som han ökat med
ett rikt klosters jordegendom, till vars förvärvande han
använde alla sina besparingar. Det stora klostret
Val-des-Preux, som låg en kvarts lieue från slottet, förskaffade honom
en bostad, som var nästan lika präktig som Gondreville
och där han och hans hustru gjorde samma figur som två
råttor i en katedral. — »Goulard, du har blivit en riktig
filfras!» sade fröken första gången hon såg honom på
Cinq-Cygne. Ehuru mycket fäst vid revolutionen och
bemött med köld av grevinnan, kände sig mairen emellertid
alltjämt intagen av aktning för familjerna Cinq-Cygne och
Simeuse. Han blundade också för allt, som tilldrog sig
på slottet. Att icke låtsas se porträtten av Ludvig XVI,
Marie Antoinette, Frankrikes barn, Monsieur, greven av
Artois, Cazalès, Charlotte Corday, vilka prydde salongens
väggfyllningar; att i sin närvaro icke taga illa upp, att man
önskade republikens fall; att man gjorde narr av de fem
direktörerna och av alla förhållanden under dessas
styrelse, kallade han att blunda. Den ställning, denne man
intog, som i likhet med många uppkomlingar, sedan de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
