Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Polisens bekymmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle låtit arrestera sig; han skulle icke ha skjutit på
municipalvakten och helt stilla och undergivet bestigit
schavotten. Hans tretusen livres i livränta, som var hans enda
tillgång, hade avhållit honom från att emigrera. Han lydde för
den skull den befintliga regeringen utan att för den skull
upphöra att älska den kungliga familjen och önska dess
återkomst; men han skulle icke ha blottställt sig genom
sin delaktighet i ett försök till förmån för Bourbonerna. Han
tillhörde den del av rojalisterna, som i evighet minnes, att
de blivit misshandlade och bestulna och för den skull
förblivit stumma, sparsamma, fulla av agg, utan energi, men
alldeles oförmögna att avsvärja någon av sina känslor
eller göra någon uppoffring; färdiga att välkomna den
triumferande kungligheten, vänner av religionen och prästerskapet,
men beslutna att uthärda olyckans alla slag. Under sådana
omständigheter heter det icke att ha en åsikt, utan
halsstarrighet. Handlingen är partiernas väsen. Utan omdöme,
men lojal, girig som en bonde, men detta oaktat ädling till
sätt och uppträdande, djärv i sina önskningar, men försiktig
i sina ord och handlingar, dragande nytta av allt och
färdig att låta nämna sig till maire i Cinq-Cygne,
representerade herr d’Hauteserre beundransvärt dessa hederliga
adelsmän, på vilkas panna Gud skrivit ordet småkryp, som
läto revolutionens stormar framgå över sitt adelskap och
sina huvuden, men under restaurationen åter reste sig, rika
genom sina dolda besparingar, stolta över sin tysta
tillgivenhet och efter 1830 återvände till sina landsändar.
Hans dräkt, ett uttrycksfullt omslag kring denna karaktär,
målade mannen och tiden. Herr d’Hauteserre bar en av dessa
valnötsfärgade kapprockar med liten krage, som hertigen
av Orléans bragt på modet efter sin återkomst från England
och vilka under revolutionen blevo liksom en förmedling
mellan de hiskliga populära dräkterna och aristokratiens
eleganta livrockar. Hans sammetsväst med blommiga ränder,
vilkas fason påminde om Robespierres och Saint-Justs, visade
övre delen av ett krås med små veck, som vilade på skjortan.
Han begagnade ännu knäbyxor, men dem han bar voro av
grovt blått kläde med brunaktiga stålspännen. Hans svarta
strumpor av florettsilke avgöto ben som hos en hjort, och
på fötterna bar han grova skor, som fasthöllos av svarta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
