Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Polisens bekymmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Tänker du skjuta rågetter, Michu?» sade hans vackra
unga hustru och sökte antaga en glad min.
Innan Michu svarade, gav han akt på sin hund, som låg i
solen med utsträckta tassar och nosen vilande på dessa i
den vackra ställning, jakthundar pläga antaga. Hunden hade
just lyft upp huvudet och vädrade omväxlande framför sig
åt den fjärdedels lieue långa allén och åt en tvärväg, som
utmynnade till vänster i rundelen.
»Nej», svarade Michu, »men ett odjur, som jag inte vill
mankera, ett lodjur.» Hunden, en vacker vaktelhund,
morrade. »Gott», sade Michu, talande för sig själv. »Spioner!
trakten vimlar av dem.»
Fru Michu blickade sorgset mot himlen. En vacker
blondin med blå ögon, skapt som en antik staty, tankfull och
allvarlig, tycktes hon förtäras av en svart och bitter sorg.
Mannens utseende kunde till en del förklara de båda
kvinnornas förskräckelse. Fysionomiens lagar passa nog icke
blott i sin tillämpning på karaktären, utan även på tillvarons
öden. Det finnes profetiska fysionomier. Om det vore möjligt
— och en sådan levande statistik är av vikt för samhället —
att erhålla en noggrann teckning av dem, som dö på
schavotten, skulle Lavaters och Galls vetenskap oemotsägligt
visa, att huvudet hos alla dessa människor, till och med
de oskyldiga, bära sällsamma tecken. Ja, ödet sätter sin
prägel på dessa ansikten, vilka skola dö en våldsam död!
Detta för iakttagarens ögon synliga märke, fanns just på
mannens med karbinen rörliga ansikte. Liten och starkt
byggd, men rörlig och vig som en apa, fastän lugn till
karaktären, hade Michu ett blekt, blodsprängt ansikte med
grova drag som en kalmuck, åt vilket rött krusigt hår
gav ett hemskt uttryck. Hans gulaktiga skarpa ögon
förrådde liksom hos tigerns ett inre djup, vari dens blick,
som såg på honom, förlorade sig utan att finna rörelse
eller värme. Till slut skrämde dessa orörliga, blanka och
stela ögon. Den ständiga motsatsen mellan ögonens
orörlighet och kroppens livlighet ökade ytterligare det isande
intryck, Michu väckte vid första anblicken. Hos den mannen
måste handling hastigt följa varenda tanke; liksom hos djuren
livet reflexionslöst står till instinktens tjänst. Från 1793
hade han låtit sitt röda skägg växa i form av solfjäder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
