Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
bostad, kände han från den lilla blomsteranläggningen
bakom staketet narcissernas skarpa, upphetsande doft.
Romaschoff gjorde ett språng öfver inhägnaden,
smutsade ned sina händer i rabattens klibbiga jord| och ryckte
i mörkret till sig ett helt fång af de hvita, mjuka
fuktiga blommorna.
Fönstret i Schurotschkas sofrum stod öppet. Där
inne var mörkt, och icke ett ljud kunde därifrån
förspörjas. Med en djärfhet, som förvånade honom själf,
närmade Romaschoff sig väggen och kastade blommorna
in i rummet. Fortfarande samma hemlighetsfulla
tystnad. Väl tre minuter stod han orörlig, väntade och
lyssnade. Hans hjärtas slag, föreföll det honom, ekade
utefter hela den långa, dödstysta gatan. Men intet svar,
ej minsta ljud träffade lyssnarens öra. Med krökt rygg
och rodnande af blygsel smög han sig bort på
tåspetsarna.
Dagen därpå erhöll han från Schurotschka följande
korta och vredgade biljett:
»Våga aldrig upprepa hvad ni gjorde i går.
Kurtis à la Romeo och Julia är alltid löjlig, särskildt
i den här småstadshålan.»
Om dagen bemödade sig Romaschoff att på afstånd
få se en skym af Schurotschka på gatan, men härutinnan
lyckades han aldrig. Ofta trodde han sig i en
promenerande dam igenkänna sitt hjärtas härskarinna; med
klappande hjärta och rysningar af sällhet skyndade han sig
närmare, men hvarje gång blef detta för honom en
bitter missräkning. Och när han märkte sitt misstag, erfor
han i sin själ en öfvergifvenhet, en dödande tomhet,
som vållade honom smärta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
