Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
varande, och en af damerna uppgaf ett rop af
förskräckelse. Hans vidt uppspärrade ögon gnistrade vildt,
och de hvita, sammanbitna tänderna liknade ett rofdjurs.
Han tycktes vara nära att kväfvas och kunde icke
finna ord.
»O... o! Se här en. .. som förstår och jublar
öfver hvad ni sagt! Ack ...!» Med krampaktig styrka,
ja nästan med raseri tryckte och skakade Agamaloff
Osadtschijs hand. ȁt helvetet med alla dessa fega,
vekliga, hjärtnupna stackare! Ut med sabeln, och hugg
in på...»
Hans blodsprängda ögon sökte ett föremål, lämpligt
som afledare för hans uppväckta raseri. Hans
medfödda, grymma instinkter hade i denna stund afkastat
masken. Som en vansinnig högg han med den skarpa,
blottade klingan lös på ekbuskarna. Stympade grenar
och nyutspruckna blad regnade ned öfver duken och
gästerna.
»Löjtnant Bjek! Vilde ! Är ni då från edra sinnen ?»
skreko damerna.
Bjek-Agamaloff återkom genast till sig själf och
återvände till sin plats, synbarligen mycket skamsen
öfver sitt barbariska uppträdande. Men hans fina
näsvingar höjde och sänkte sig af den häftiga andningen,
och hans svarta ögon blickade vanställda af kufvad
vrede lömskt och utmanande på de närvarande. *
Bomaschoff hade både hört och icke hört
Osadtschijs tal. Han kände sig liksom döf vad af en
narkotisk men öfverjordiskt ljuf, berusande dryck, och
han tyckte, att en varm, sammetslen spindel mjukt och
varsamt omspann honom med sitt nät och sakta
kittlade hans kropp, till dess han nästan ville förgås af
ett inre, jublande skratt, Hans hand snuddade ofta
— och hvarje gång liksom öfverraskande för honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
