Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Över missförståndets ocean fortsattes samtalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dåren såg sig omkring.
— Ett hotell, mumlade han nedslaget. Ett hotell!
Det var en annan sak. Gerdt Lyman trodde sig nästan
räddad, då den sinnessjuke klarnade upp och pekade på
fönstret.
— Betjäningen behöver inte se mig! Jag går ut på
taket!
— Då ser grannarna er.
— De tro att jag är en taktäckare — nej, nu vet jag!
Skåpet därborta! Jag gömmer mig i skåpet!
— Ni gömmer er i skåpet, upprepade Gerdt Lyman.
Men var skall ni ligga? Här finns bara en säng.
— Jag ligger på golvet. Ni kan nog låna mig en bolster.
— Ni ligger på golvet, upprepade Gerdt Lyman
nedslaget. Men maten? Hur skall ni få mat?
— Ni är så full av invändningar, sade den vansinnige
förebrående. Man skulle tro att ni ville bli av med mig?
Varför kan ni inte beställa upp mat åt mig?
Gerdt Lyman såg den roll, han borde spela.
— Därför, sade han, att allt som man beställer på
rummet skall betalas kontant. Och jag är fattig. Jag har
nästan inga pengar —
— Nej, vet ni vad, ni skulle vara ohövlig, om ni inte
vore komisk! ropade den skäggige mannen och såg
medlidsamt på sin värd. Vad tror ni egentligen om mig?
Tror ni jag vill tränga mig på en fattig stackare som
er och låta er betala för mig? Har ni redan glömt att
jag har lovat er tjugutusen av min miljon? Tjugutusen!
Vad jag lovar, det håller jag.
— Ja visst, sade Gerdt Lyman och såg ofrivilligt på
den skäggige mannens trikåkostym, som var blank som
en spegel av ålder. Jo, jag är förfärligt tacksam, men —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
