- Project Runeberg -  Dubbelmordet vid Rue Morgue /
62

(1908) [MARC] Author: Edgar Allan Poe Translator: Göte Bjurman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gyllne skalbaggen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det i Legrands underliga uppförande någonting — något
uttryck af förutseende eller öfvervägande — som gjorde
ett visst intryck på mig. Jag gräfde med ifver samt
ertappade mig då och då med att jag verkligen med
något, som mycket liknade förhoppning, spejade efter den
inbillade skatt, som hade beröfvat min olycklige vän
förståndet. I ett ögonblick, då sådana tankegriller
fullkomligt behärskade mig, och vi hade hållit på med
arbetet under kanske halfannan timma, afbrötos vi åter af
hundens häftiga tjut. Hans oro hade första gången
tydligen varit endast en yttring af lekfullhet eller nyck,
men nu lät hans skall hårdt och allvarsamt. När
Jupiter försökte att åter binda ihop munnen på honom,
gjorde han vildt motstånd samt hoppade ned i gropen
och krafsade ursinnigt upp mullen med sina klor. På
några sekunder hade han blottat en mängd människoben,
som utgjorde två fullständiga skelett, tillsammans med
hvilka lågo åtskilliga metallknappar och något, som
tycktes vara rester af multnadt ylle. En eller två spadtag
blottade klingan af en stor spansk knif, ock när vi
gräfde vidare, kommo tre à fyra lösa guldmynt och
åtskilliga silfvermynt i dagen.

Jupiters glädje vid åsynen af dessa kunde knappt
tyglas; men hans herres ansikte uttryckte ytterlig
missräkning. Men han tvang oss ändå att fortsätta med
våra ansträngningar, och orden voro knappt uttalade,
förr än jag snafvade ock föll framstupa, emedan tån på
min stöfvel fastnade i en stor järnring, som låg halft
begrafven i den lösa mullen.

Vi arbetade nu på fullt allvar, och aldrig har jag
upplefvat tio minuter af häftigare spänning. Under denna
tid gräfde vi fram en aflång träkista, hvilken att döma
af dess fullkomligt bibehållna skick och märkvärdiga
hårdhet, tydligen hade genomgått någon
mineraliseringsprocedur, kanske med kvicksilfverklorid. Denna kista
var något öfver en meter lång, en meter bred och ej
fullt en meter djup. Den hölls fast tillhopa genom
fastnitade järnband, som bildade ett slags öppet gallerverk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:20:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dubbelmord/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free