Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Lifvet och Religionen - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
och bedrägeri, menade fader Matfej, och hela denna
förmenta kristendom hade ingifvits Gogol icke af anden
utan af köttet, icke af Gud utan af djäfvulen.
Just här, i förhållande till fader Matfejs asketism,
blottades Gogols hela religiösa dualism så som aldrig
förr.
Å ena sidan tycks han instämma med honom i
allt. Han öfverlämnar sig på nåd och onåd och
endast ber om försköning för dråpslaget, tillbakavisar de
mest fasansfulla anklagelserna, ehuru redan det sätt
hvarpå han försvarar sig röjer hans osäkerhet: »Nej
Gud låter mig icke råka i sådana förvillelser, som dem
ni misstänker mig för>. »Jag kan icke dölja för er,
att jag blef djupt förskräckt öfver ert uttalande, att min
bok (Brefväxlingen) måste utöfva ett skadligt inflytande
och att jag skall stå till svars för den inför Gud.
Sedan jag fått höra detta var jag under någon tid nära
förtviflan. Min bok är icke skrifven i onda afsikter;
mitt oförstånd är skulden till allt; för det har Gud
också straffat mig... Hvad beträffar inflytandet på
andra, så kan jag inte tro, att min bok skall göra dem
skada. Hvarför skulle Gud straffa mig så förfärligt?
Nej, han förskonar mig från något så rysligt, om icke
på grund af mina maktlösa böner, så för deras böner,
som bedja till honom för mig — för min mors, som
för min skull hel och hållen har förvandlats till bön ...»
»Jag lät i min bok framskymta några jätteplaner på att
uppträda som lärare för hela världen ... Men djäfvulen,
som alltid är framme, blåste upp till vidunderliga
dimensioner äfven hvad som inte var sagdt i lärosyfte... Nu
endast förundrar jag mig öfver mitt högmod, förundrar
mig öfver att Gud inte slog mig och utplånade mig
från jordens yta.»
Å andra sidan döljer sig bakom denna till synes
gränslösa undergifvenhet ett det segaste motstånd. Allt
under det han viker steg för steg, kämpar dock Gogol
förtvifladt mot fader Matfej för något, försvarar något;
där är något, som han icke kan eller vill offra, om
han ock skulle hotas af kyrkans förbannelse och evig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
