Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Författarskapet - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anledningen till att den farligaste af »chimärer» kläder sig
i kött och blod, i förfärande verklighet, ty som vi veta,
om icke af annat så af historien om Pugatsjev, äro de
ryska musjikernas uppror icke ens från positivistisk
synpunkt att säga »fju» åt. »Detta pack kan icke
stäfjas annat än genom yttersta stränghet» — enligt Peters
fruktansvärda ord. Ännu några dylika spökskepnader,
och — såsom en terrorist i Dostojevskis Demonerna
uttrycker sig — »jorden skall stöna och hafvet skall
häfva sig». Icke endast de stackars dumma
tsjinovnikerna, själfva den vise fursten från Petersburg kan
med skäl misstänkas för en chlestakovsk »lätthet i
tankarna», då han inför denna jordbäfning vänder sig till
de skräckslagna tsjinovnikerna med den fantastiska
uppfordran: »Saken är den, att vi nu måste rädda vårt
land!»
»Men det här är ju orimligt, otänkbart; det är
inte möjligt, att tsjinovnikerna så kunde skrämma upp
sig själfva, koka ihop sådana galenskaper, sätta tro till
sådana osannolikheter, när till och med ett barn kunde
ha sett hur det förhöll sig. Så skola många läsare
förebrående säga till författaren», anmärker Gogol. —
»Läsarna ha lätt att döma, de som se det hela från sin
lugna vrå och från en höjd med utsikt ända till
horisonten... Äfven i världshistorien finnes det många
århundraden, som man tycker man kunde utplåna såsom
obehöfliga. Många misstag ha begåtts i världen, som
väl icke ens ett barn nu skulle göra sig skyldig till. —
Den nuvarande generationen ser nu allt klart, förundrar
sig öfver sina fäders misstag, skrattar åt deras dårskap
utan att märka, att dessa häfder äro ristade med
himmelsk eld, att hvar bokstaf i dem ropar, att från hvart
blad ett hvasst finger pekar just på den nu lefvande
generationen. Men den nu lefvande generationen skrattar,
och själfgod och högmodig börjar den en rad nya
villfarelser, som i en framtid på samma sätt skola
utskrattas.»
Hvem vet, kanske hviskar också till oss, till »den
nu lefvande generationen» den orene anden genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
