Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 17. Smärre händelser och rön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
531
man af skarpt förstånd som gaf stora förhoppningar om
sig, och min gamle vän John Jones (båda nu aflirlna),
togo vi in på ett hotell i Janesville och placerades där
för oss själfva vid måltiderna att begapas af alla stadens
krogkunder. Då vi sutto där, tog jag mig anledning
att säga högt nog för att de närvarande skulle höra mig,
att jag nyss varit i stallet och där gjort en stor upp-
täckt. Tillfrågad af herr Jones hvad det var för en upp-
täckt, sade jag att jag där såg svarta hästar och hvita
hästar fredligt äta ur samma krubba, hvaraf jag slöt att
hästarna i Janesville voro mera civiliserade än männi-
skorna. De närvarande funno det träffande i anmärk-
ningen och brusto ut i ett hjärtligt skratt, och från den
stunden serverades vi vid samma bord som andra gäster.
För många år sedan, då jag var på resa fran Cle-
veland till Buffalo på en af de ångbåtar som ga denna
väg, hördes kallelsen till aftonmåltiden. Det fanns åt-
skilliga råa passagerare om bord, sadana som vid denna
tid kunde påträffas öfverallt mellan Buffalo och Chicago.
De voro icke att leka med, särskildt då de voro hungriga.
Vid första kallelsen blef det ett ursinnigt rusande till
bordet. Af klokhet mera än af brist på apttt väntade
jag tills det dukades för andra gången, såsom åtskilliga
andra gjorde. Jag tog då plats långt från de få heirai
som voro utspridda längs dess sida, men midt emot
en välklädd man med fina drag af den renaste färg,
hög panna, guldgult hår och ljust skägg. Hela hans
utseende sade mig att han var någonting. Jag hade blott
setat där en eller två minuter, då uppassaren kom till
mig och rått befallde mig gå bort. Jag brydde mig
icke om honom, utan fortsatte att äta, besluten att icke
gå därifrån, om jag icke tvangs af öfverlägsen styrka,
och som jag var ung och stark, var jag icke så^ovi ’S
att riskera följderna af en sådan strid. Några få ögon
blick gingo, då på hvarje sida om min stol en stark man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
