- Project Runeberg -  Frederick Douglass' lif och samtid /
515

(1895) [MARC] Author: Frederick Douglass Translator: Carl Stenholm - Tema: Slavery
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 16. “Tiden jämnar allt“

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

515
olika språk, och dock befunno vi oss nu efter fyra år-
tionden ännu en gång ansikte mot ansikte med hvar-
andra - han på sin bädd, gammal och svag, i skymnin-
gen af sitt lifs solnedgång, och jag, hans förra slaf, För-
enta staternas marskalk i distriktet Columbia, med hans
hand i min och i vänligt samtal med honom som ett slags
slutlig biläggning af forna skiljaktigheter strax före hans
nedstigande i sin graf, där alla åtskillnader äro slut och den
store och den ringe, slafven och hans herre, komma i jämn-
höjd med hvarandra. Hade man under slafvenets dagar
bedt mig besöka denne man, skulle jag betraktat det som
en inbjudning att sätta bojor på mina fotter och hand-
klofvar på mina armleder. Het skulle vant en inbjudning
till auktionsbordet och slafpiskan. Jag hade intet att gora
med denne man under det gamla styrelsesättets tid an-
nat än hålla mig ur hans väg. Men nu da slafvenet
var tillintetgjordt och slafven och husbonden stodo pa
jämnlikhetens grund, var jag icke blott villig att san -
manträffa med honom, utan var glad att fa gora det Om
ständigheterna voro gynnsamma ör at mmnas a ...
goda gärningar och ädelmodigt bortse fran hansdahga.
Han var icke längre en slafägare, vare sig i veild g
ten eller till sinnelaget, och jag betraktade honom som
jag betraktade mig själf, som ett offei loi J ,1-1
fostran, lag och sed. ■, j?
Våra lefnadsbanor hade utstakats for oss, icke at
oss. Vi hade båda genom krafter som icke egai
vårt samtycke kastats på en mäktig hfsstl°“; S°„
hvarken kunde motstå eller styra, ^nom denna strom
blef han herre och jag slaf; men nu snuddad vara Ht
vid en punkt där olikheterna försvurna dar tilL1 ocli
hatets makt brytes, där stolthetens, Hdelsen ochs^alf
viskhetens moln skingras mfor det oandliga J
het. Vid ett säd.rrt tillfäll, och pS » fä» P>£ “
en person är i begrepp .tt tillsluta sm. ogon fo,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:15:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/douglass/0519.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free