Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 12. Hopp för nationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
412
oskadd dit, alldenstund pöbelhopen befann sig i den öfre
delen af staden, till all lycka för mig, ty ieke blott min
färg, utan äfven min kända verksamhet för värfningssa-
ken skulle hafva gjort mig särskildt utsatt för dess
mordlust. Detta var icke den första gången jag varit
i öfverhängande fara i staden New York. Min första
ankomst dit efter min flykt ur slafveriet var förenad
med stora faror. Min färd därigenom efter John Browns
angrepp på Harper’s Ferry var knappast mindre vådlig.
Jag hade mött Isaiah Rynders och hans band af skur-
kar vid vårt antislafviska årsmöte i det gamla Broad-
waytabernaklet, och jag kände åtskilligt om sådana ska-
rors ursinne; men denna mot utskrifning och negrer ra-
sande pöbelhop var någonting mera och någonting värre
— den var en del af rebellhären, utan dess uniform, men
med allt dess dödliga hat; den var den eld fienden öpp-
nade i den lojala arméns rygg. Sådana män som Frank-
lin Pierce och Horatio Seymour hade genom sina utta-
landen gjort mycket för att uppmuntra motståndet mot
utskrifningarna. Seymour var då guvernör i staten New
York, och under det pöbelhoparna utförde sitt blodsar-
bete, tilltalade han dem som ”mina vänner”, bedjande
dem upphöra nu, medan han kunde träffa anordningar
i Washington att få utskrifningen inställd. Hade gu-
vernör Seymour varit lojal mot sitt land och sitt lands
sak i detta ögonblick af trångmål, skulle han hafva
bränt sin tunga med ett rödglödgadt järn hellre än han
låtit den kalla dessa röfvare, mordbrännare och mördare
sina ”vänner”.
Mina samtal med president Lincoln och hans skicklige
sekreterare, hvarom jag förut berättat, hade i hög grad
ökat min tro på regeringeus uppriktighet i slafverifrå-
gan, ehuru jag tillstår att jag kände mig svårt besviken
af att icke erhålla den fullmakt som lofvats mig af se-
kreteraren Stanton. Jag trodde ärligt och uttalade högt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
