- Project Runeberg -  Frederick Douglass' lif och samtid /
287

(1895) [MARC] Author: Frederick Douglass Translator: Carl Stenholm - Tema: Slavery
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 6. Intryck utomlands

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

krossande tyngd. Det var som om den sade: ”Doktor,
vi hafva burit denna börda länge nog och kasta den
villigt på er. Eftersom det var ni som ådrog oss den,
må ni nu taga den och göra hvad ni vill därmed, ty vi
äro för trötta att bära den.”
Dr. Cunningham började sitt tal — rikt på logisk
skärpa, lärdom och vältalighet samt efter utseende ned-
görande allt motstånd, men i det ögonblick — det ödes-
digra ögonblick — då han just skulle sammanföra alla
sina argumenter i en punkt, nämligen den punkten att-
”hvarken Jesus Kristus eller hans heliga apostlar betrak-
tade det som en synd att hålla slafvar”, bröt George
Thompson med ren och klangfull, men tillrättavisande
stämma den djupa tystnaden bland åhörarna: ”Hör! Hö) t
Hör!” Verkan äf detta enkla och vanliga utrop är nä-
stan otrolig. Det var som om en granitmur plötsligt
hade kastats upp mot en mäktig flods frambrusande
ström. För ett ögonblick bragtes talare och åhörare till
dödstystnad. Både dr. Cunningham och hans åhörare
syntes skrämda af djärfheten saväl som det väl afpas-
sade i tillrättavisningen. Slutligen höjdes ett rop af:
» Ut med honom!” Lyckligtvis försökte ingen verkställa
denna fega befallning, och föredraget fortsattes, men
icke som förut. Tompsons utrop måste hafva gen-
ljudit tusen gånger i hans minne, ty under återstoden
af sitt tal var han alldeles ur stånd att hernta sig från
slaget. Gärningen var emellertid gjord; kyrkans — den
stolta skottska frikyrkans — pelare hade tagit sitt parti,
och ångerns förödmjukelse var afvisad. Frikyrkan höll
fast vid de blodsbesudlade penningarna och fortsatte att
rättfärdiga sig härutinnan.
En god påföljd hade dock frikyrkans tillvägagående;
det beredde nämligen tillfälle att göra folket fullt bekant
med slafveriets karakter och väpna det mot detta lancls sed-
liga och religiösa känsla; därföre, om vi också icke åstad-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:15:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/douglass/0291.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free