Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 6. Intryck utomlands
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
och ingen tager anstöt däraf. Ingen ömtålig näsa ryn-
kas i min närvaro. Jag finner ingen svårighet här att
vinna tillräde till någon gudstjänstplats, undervisnings-
anstalt eller förlustelselokal under samma villkor som
personer lika hvita som trots någon jag sett i Förenta
staterna. Jag möter intet som påminner mig om min
färg. Jag finner mig öfverallt betraktad och behandlad
med samma vänlighet och hänsyn som visas de hvita.
Då jag går till kyrkan, mötes jag icke af någon spotskt
rynkad näsa och föraktligt uppdragen öfverläpp som sä-
ger mig: ”Vi släppa inte in niggrer här.” Nej, sådant
behöfver jag ej frukta här.”
Jag minnes huru det för ungefär två år sedan i
Boston, nära det sydvästra hörnet af Boston Common,
fanns ett menageri. Jag hade länge önskat se en sådan
samling som jag kunde förstå förevisades här. Som jag
aldrig haft tillfälle därtill som slaf, beslöt jag att be-
gagna mig af detta, men då jag nalkades ingången, fick
jag af dörrvaktaren i en barsk och föraktlig ton höra:
” Vi släppa inte in niggrer här.” Jag minnes äfven huru
jag, då jag bevistade ett väckelsemöte i pastor Henry
Jacksons kapell i New Bedford samt gick uppför den
breda gången för att söka mig en plats, möttes af en
beskedlig diakon som i from ton sade till mig: ”Vi
släppa inte in niggrer här.” Kort efter min ankomst till
New Bedford från södern hade jag en liflig åstundan
att besöka lycéet, men fick veta: ”De släppa inte in
niggrer där." Då jag for från New York till Boston
på ångaren Massachusetts, gick jag natten till den 9
december 1843, nästan förstelnad af köld, till salongen
för att få litet värme. Jag fick snart ett slag på axeln
och underrättades: ” Vi släppa inte in niggrer här.” En
vecka eller två innan jag lämnade Förenta staterna, hade
jag ett möte utsatt i Woymouth, hemmet för denna ädla
skara äkta abolitionister som utgjordes af familjen AVe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
