Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 5. Ett hundra möten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
nyligen hade inbjudits att intaga högsätet i kväkarnes
möteslokal kort efter sin grofva förolämpning mot herr
Mendenhall, då han frambar till honom en vördsam an-
hållan att han skulle frigifva sina slafvar. I Pendleton
uttalade sig denna pöbelstämning ännu tydligare. Det
befanns omöjligt att erhålla en byggnad för vårt möte,
och våra vänner, dr. Fussell och andra, uppförde då en
plattform i skogen, där en rätt stor åhörarskara samla-
des. Herr Bradburn, herr White och jag voro där. Så
snart vi började tala, befallde oss en hop af sextio de
råaste sällar jag någonsin sett genom sina ledare att ”vara
tysta”, hotande oss med våld, om vi icke vore det. Vi
försökte afråda dem, men de hade icke kommit för att
underhandla, utan för att strida och voro väl beväpnade.
De refvo ned plattformen på hvilken vi stodo, kastade
sig öfver herr White och slogo ut åtskilliga af hans tän-
der samt tilldelade honom ett tungt slag i bakhufvudet,
som förskräckligt söndersargade hans hufvudsvål och
fällde honom till marken. Då jag försökte slå mig fram
genom mängden med en käpp som jag fått fatt i under
handgemänget, drog jag massans raseri öfver mig, och
jag kastades omkull på marken under en hagelskur af
slag. Lämnande mig så, med högra handen bruten och
i ett medvetslöst tillstånd, stego bofvarna skyndsamt till
häst och redo till Andersonville, där de flesta af dem
bodde. Jag blef snart upplyft och återkallad till lif af
Neal Hardy, en godhjärtad medlem af ”Vännernas säll-
skap”, samt af honom i hans vagn förd en halfmil
inåt landet till hans hem, där jag ömt vårdades och för-
bands af den vänliga fru Hardy, tills jag kom på fotter
igen, men som de brutna benen icke blifvit riktigt in-
passade, har min hand aldrig återvunnit sin naturliga
styrka och händighet. Vi dröjde länge i Indiana, och
de goda följderna af vår verksamhet där låta ännu i
dag känna sig. Jag har nyligen besökt Pendleton, nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
