Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 3. Införd bland abolitionisterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
af den fara för hvilken kan utsatte sig att blifva gripen
på nytt, utan äfven emedan det var en bekännelse om
mycket låg härkomst. Många af mina färgade vänner
i New Bedford hyste mycket låga tankar om min klok-
het, då jag så blottställde och förnedrade mig. Det
enda försiktighetsmått jag vidtog i början, för att hindra,
herr Thomas att få veta hvar jag var och hvad jag sys-
selsatte mig med, var att hemlighålla mitt förra namn,,
min herres namn samt namnen på den stat och det gref-
skap jag kom ifrån. Under de första tre eller fyra må-
naderna bestodo mina tal nästan uteslutande af berättel-
ser om mina personliga erfarenheter som slaf. ”Låt oss-
få fakta”, sade folket. Så sade äfven vännen George-
Poster, som alltjämt ville inskränka mig till att vara
blott berättare. ”Gif oss fakta”, sade Collins, ”vi skola
sörja för filosofien”. Just härvidlag uppstod en svårig-
het. Det var omöjligt för mig att upprepa samma gamla
historia månad efter månad och hålla mitt intresse för
den vid lif. Den var ny för folket, det är sant, men
den var en gammal historia för mig, och att gå igenom
den kväll efter kväll var något alltför mekaniskt för
mig. ”Berätta er historia, Frederick”, brukade min vär-
derade vän herr Garrison hviska till mig, då jag steg
upp på plattformen. Jag kunde icke alltid följa upp-
maningen, ty nu läste och tänkte jag. . Nya synpunkter
framträdde för mig. Det tillfredsställde mig icke helt
att berätta om oförrätterna, jag ville fördöma dem. Jag
kunde icke alltid tygla min sedliga förtrytelse öfver
slafägarnes uselhet länge nog för en omständlig redogö-
relse för de fakta som jag nästan kände mig säker att
hvar och en måste känna. Dessutom växte jag och be-
höfde rum. ”Folket skall icke tro, Frederick, att ni nå-
gonsin varit slaf, om ni håller på på det här sättet”, sade
vännen Foster. ”Var er själf”, sade Collins, ”och berätta
er historia”. ”Det är bättre att hafva litet af plantage-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
