- Project Runeberg -  Frederick Douglass' lif och samtid /
240

(1895) [MARC] Author: Frederick Douglass Translator: Carl Stenholm - Tema: Slavery
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 3. Införd bland abolitionisterna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

240
för friheten eller icke, var hans ett som aldrig skulle
glömmas. De som hört honom oftast och känt honom
längst häpnade. Han ägde vid detta tillfälle den nästan
sagolika inspiration som ofta åberopats, men sällan hun-
nits, hvarunder en församling så att säga förvandlas till
en enda individ, då talaren sätter i rörelse tusende huf-
vuden och hjärtan på en gång och genom det enkla
majestätet hos sin allherskande tanke omvänder sina
åhörare till att blifva ett med hans egen själ. Denna
afton funno åtminstone tusen garrisonister på Nantucket!
Vid slutet af detta stora möte uppsöktes jag af
herr John A. Collins, då generalagent för Massachusetts
antislafverisällskap, och uppmanades ifrigt att blifva
agent för detta sällskap. Jag var motsträfvig att an-
taga tillbudet. Jag hade icke varit fullt tre år fri från
slafveriet oeh misströstade uppriktigt om min förmåga
samt önskade därför slippa. Dessutom kunde offentlig-
heten förråda mig för min herre, och många andra in-
vändningar voro att göra däremot. Men herr Collins
lät icke afvisa sig, och slutligen samtyckte jag att fara
ut på tre månader, i tanke att jag under denna tids för-
lopp skulle hinna till slutet på min historia och min
däraf beroende förmåga att vara till nytta.
Här öppnade sig nu för mig ett nytt lif — ett lif
för hvilket jag icke hade någon förberedelse. Herr
Collins brukade säga, då han föreställde mig för en åhö-
rareskara, att jag var ”utexaminerad från min särskilda
skola, där jag fått mitt betyg skrifvet på min rygg.” De
tre år jag varit fri hade tillbragts i motgångens hårda
uppfostringsanstalt. Mina händer tycktes försedda med
någonting liknande en läderbetäckning och jag hade
utstakat för mig ett lif af tungt arbete, som anstod mina
hårda händer, såsom medel att uppehålla min familj och
uppfostra mina barn.
Ung, ifrig och hoppfull, började jag detta nya lif

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:15:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/douglass/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free