Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 2. Lifvet som fri man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
229
och den höga civilisationen i denna del af landet. Min
Columbian Orator, som var så godt som min enda bok,
hade icke gjort något för att upplysa mig om samhälls-
lifvet i norden. Jag hade fått lära att slafveriet var
grundvalen för all rikedom. Med denna grundföreställ-
ning kom jag helt naturligt till slutsatsen att armod må-
ste vara det allmänna, tillståndet bland befolkningen i
de fria staterna. En hvit man som icke hade några slaf-
var i det land hvarifrån jag kom, ansågs vanligen som
en okunnig och fattig man. Personer af denna klass
kallades föraktligt ”fattigt hvitt patrask”. Därför trodde
jag, att då icke-slafägarne i södern voro okunniga,
fattiga och förnedrade, måste icke-slafägarne i nor-
den vara i en liknande ställning. Också måste nu New
Bedford, som på denna tid var den rikaste staden i unio-
nen i förhållande till sin folkmängd, slå mig med häp-
nad genom de bevis det gaf på sin solida rikedom och
förfining. Jag fann att äfven de arbetande klasserna
bodde i hus som voro bättre, elegantare och försedda
med större bekvämligheter än många slafägares på Ma-
rylands östkust. Detta var sant icke blott om den hvita
befolkningen i denna stad, utan äfven om min vän, herr
Johnson. Han bodde i ett prydligare hus, spisade vid
ett rikare bord, ägde flera böcker, läste flera tidningar
och samtalade mera om landets och världens moraliska,
sociala och politiska ställning än nio tiondelar af slaf-
ägarne i hela grefskapet Talbot. Det dröjde icke länge
innan jag fann orsaken till olikheten i dessa afseenden
mellan nordens och söderns folk. Det var den odlade
själens öfverlägsenhet öfver den råa styrkan som vållade
detta. Jag vill icke uppehålla läsaren med några vid-
lyftiga förklaringar öfver huru mitt förstånd upplystes
i detta afseende. På varfven i New Bedford fick jag
mitt första ljus öfver saken. Jag såg där flit utan oreda,
arbete utan buller, ansträngning — ärlig, allvarlig, ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
