Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet som slaf - 21. Flykten från slafveriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
betala sin herre en bestämd summa vid slutet af hvarje
vecka, få sedan disponera öfver sin tid som han beha-
gade. Nu föll det sig så att jag icke var så särdeles
väl anskrifven, utan var långt ifrån att vara en pålitlig
slaf. Icke dess mindre väntade jag på det tillfälle att
försöka som erbjöd sig, då herr Thomas (ty jag var ännu
hans egendom, och Hugh var blott hans ombud) kom
till Baltemore våren 1838 för att köpa sitt vårupplag
af varor, och jag vände mig direkt till honom för att
utbedja mig den ifrigt eftertraktade förmånen att få
hyra min tid. Denna begäran vägrade herr Thomas
utan betänkande att gå in på, och han anklagade mig
rätt allvarligt för att på detta sätt vilja tillista mig ett
tillfälle att fly. Han sade mig att jag icke kunde komma
någonstädes utan att han skulle fånga mig, och i hän-
delse jag rymde, kunde jag vara förvissad om att han
icke skulle spara någon möda i sina ansträngningar att
gripa mig igen. Han uppräknade med ganska stor väl-
talighet de många tjänster han gjort mig samt uppma-
nade mig att vara nöjd och lydig. "Gör icke upp några
planer för framtiden”, sade han; ”om du uppför dig väl,
skall jag taga vård om dig.” Så vänligt och välvilligt
detta anbud var, kunde det dock icke lugna mig. Trots
allt hvad herr Thomas hade sagt och trots mina egna
bemödanden att åstadkomma ett annat förhållande, rörde
sig slafveriets orättvisa och orättfärdighet alltjämt i främ-
sta rummet i mina tankar, stärkande mitt uppsåt att fly
vid första möjliga tillfälle.
Ungefär två månader efter det jag hos herr Tho-
mas anhållit om förmånen att hyra min tid, vände jag
mig till herr Hugh för att söka erhålla samma rättig^
het, i tron att han icke kände till att jag gjort samma
anhållan hos herr Thomas och fått den afslagen. Min
djärfhet att framställa denna begäran slog honom
med verklig förundran i första ögonblicket. Han stir-
Frederick Douglass. ^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
