- Project Runeberg -  Frederick Douglass' lif och samtid /
171

(1895) [MARC] Author: Frederick Douglass Translator: Carl Stenholm - Tema: Slavery
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet som slaf - 19. Rymningskomplotten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

171
hade omkring sig, var stor försiktighet af nöden. Deras
säkerhet berodde på deras vaksamhet. Medvetna om
den orättvisa och de oförrätter de hvarje stund föröf-
vade och väl vetande hvad de själfva skulle göra, om
de vore ofler för sådana oförrätter, voro de ständigt på
utkik efter de första tecknen till den fruktade veder-
gällningen. De vakade därför med skickliga och öfvade
ögon och lärde sig med stor noggrannhet läsa slafvens
sinnestillstånd tvärs igenom hans svarta ansikte. Ovan-
lig nykterhet, tydlig sinnesfrånvaro, slöhet och likgil-
tighet, ja hvarje stämning som skilde sig från det all-
dagliga, ledde till misstanke och förhör. Litande på
sin öfverlägsna ställning och vishet, brukade de ofta pina
slafven till bekännelse genom att påstå sig känna san-
ningen af sina anklagelser. ”Du har fått djäfvulen i
dig, men vi ska piska honom ur dig”, brukade de säga.
Jag har ofta på detta sätt torterats på blotta misstan-
ken. Detta system hade sina olägenheter såväl som
motsatsen — enär slafven stundom piskades till bekän-
nelse af brott som han aldrig begått. Läsaren ser
alltså att den gamla goda regeln: ”En människa skall
anses oskyldig, tills hon bevisats vara skyldig”, icke
gällde på slafplantagen. Misstanke och tortyr utgjorde
den där antagDa metoden att komma åt sanningen. Det
var därför nödvändigt att vaka öfver mitt uppförande,
så att icke fienden skulle få öfvertaget öfver mig. Men
med all vår försiktighet och studerade förbehållsamhet
är jag icke säker att icke herr Freeland misstänkte att
icke allt var rätt beställdt med oss. Det syntes att han
bevakade oss strängare, sedan flyktbeslutet fattats och
börjat diskuteras bland oss. Människor se sällan sig
själfva på samma sätt som andra se dem, och under det
att för oss själfva allt som stod i sammanhang med vart
flyktbeslut tycktes doldt, hade kanske herr Freeland
med slafägarens egendomliga förutseende uppspårat den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:15:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/douglass/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free