Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet som slaf - 2. Flyttning från mormor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
meter, och vandringen var ett hårdt uthållighetsprof för
mina unga ben. Färden skulle visat sig alltför svår för
mig, om icke min kära gamla mormor (välsignelse öfver
hennes minne) beredt mig en stunds lättnad genom att
taga mig på sin skuldra. Fastän framskriden i år, så-
som framgick af mer än ett gratt har som tittade fram
mellan de rika och behagliga vecken på hennes ny-
strukna bandanaturban, var mormor en stark och be-
slutsam kvinna. Hon var särdeles rak till sin gestalt,
spänstig och muskulös i sina rörelser. Jag tycktes knappt
vara en börda för henne. Hon skulle hafva burit mig
längre, men jag kände mig alltför mycket karl för att
tillåta det. Dock var jag icke oberoende af henne un-
der vandringen. Hon fann mig ofta hållande henne i
kjolarna, på det att icke någonting skulle komma ut ur
skogen och äta upp mig. Åtskilliga gamla träkubbar
och stubbar imponerade betydligt på mig och åtnjöto
äran att tagas för vidunderliga djur. Jag kunde tyd-
ligt se deras ben, ögon, öron och tänder, tills jag kom
tillräckligt nära för att finna att ögonen voro kvistar
som tvättats livita af regnet, att benen voro afbrutna
grenar och att öronen och tänderna blott sågo så ut
från den punkt från hvilken jag betraktat dem.
Då dagen framskred, tilltog hettan, och det var
först på eftermiddagen som vi nådde det mycket fruk-
tade slutet på färden. Här befann jag mig midt ibland
en skara barn af alla storlekar och många färger —
svarta, bruna, kopparfäigade och nästan hvita. Jag
hade icke sett så många barn förut. Såsom nykomling
var jag ett föremål för särskildt intresse. De skrattade
och skreko rundt omkring mig och spelade alla slags
vilda puts samt bådo mig slutligen gå ut och leka med
dem. Detta vägrade jag att göra. Mormor såg ledsen
ut, och jag kunde icke låta bli att känna att var vi-
stelse där icke bådade något godt för mig. Hon skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
