Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
SEXTONDE - SAMTALET.
Timoteus: Nej, det måste visserligen medgivas,
att barnen icke behöva bli så särdeles många
månader gamla, innan man ser, att synden sticker fram,
så att man måste lära dem att bedja både Gud och
sina föräldrar, syskon och andra om förlåtelse.
Natanael: Och det tror du kanske, att
Tertullianus icke förstod.*
Timoteus: Åh, det kan jag väl ändå icke tänka.
Natanael: Men när Tertullianus talar om barns
dop, så menar han enligt sina egna ord barn, som
ännu äro i den åldern, att de icke behöva syndernas
förlåtelse, och då förstår du väl, att han verkligen
talar om riktiga spädbarns dop. För övrigt begag-i
nar Tertullianus där ett latinskt ord, om vilket
Augustinus säger, att det betecknar »barn, som äro
så små, att de varken vilja eller kunna vilja, vare
sig gott eller ont».** Hela det där antagandet, att
han icke talar om spädbarns dop, är alltså en ren
fantasi eller dikt. Men låt mig göra dig en fråga,
som i förstone skall förekomma dig underlig: Är
det verkligen sant, att Tertullianus ansåg
barndopet vara ett oriktigt dop?
Timoteus: Se så! Har du icke själv medgivit, att
Tertullianus förkastar barndopet, och har du icke
alldeles nyss ur hans skrift om dopet läst ett stycke,
där han klart och tydligt uttalar det?*
Natanael: Låt oss se, huru Tertullianus’ ord lyda:
»Nyttigare är det att uppskjuta dopet, synnerligen
för de små.» Så vitt jag kan läsa innantill, ser jag,
att han där alldeles icke förklarar barndopet vara ett
♦ Wiberg, sid. 156.
** Augustini Opp. omn. tom. X sid. 1506.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
