Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prof på döda ord, som kunde få lif igen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detta ställe förmått Olof Lind (som i allmänhet fäst
synnerligt afseende vid andliga skrifter) att i sin ordbok (l749)
upptaga: ”Doka, schleyern, beschleyern. Gå dokad, geschleyert
gehen,” — Det lärer väl ej bestridas, att doka sig och dokad
bättre egna sig för den högre stilen än beslöja sig och beslöjad.
Mot be- och andra från tyskan lånade förstafvelser har,
som bekant, Viktor Rydberg förklarat krig; exempelvis kallar
han (i Romerska sägner) Simon Magus’ mystiska följeslagarinna
Helena för ”den slöjade qvinnan”. Äfven de, hvilka ej vilja gå
lika långt som Rydberg i detta sträfvande, skola säkerligen
medgifva, att dylika tyska förstafvelser stundom kunna till vinst
för uttryckets skönhet och utan skada för dess tydlighet utelämnas.
Såsom ett litet bidrag till frågan må här anföras, att
stafvelsen för- (bildad efter det tyska ver-) ofta saknas framför
verben dubbla och dunkla. Lucidor bekänner: ”lag älskar
mäst dubblade drickar”, grammatikern Salberg (1696)
förklarar det obehöfligt ”at dubbla bokstäfverne för likstämmige
ord skul”, och i vers träffar man ordet ännu hos Envallsson,
Elgström och J. 0. Wallin. Hvad åter angår dunkla,
har det brukats i stället för fördunkla så ofta, ända från
Stjernhjelm och Leyonstedt, till Brinckman, C. P.
Hagberg, C. A. Nicander och C. D. af Wirsén, att det
knappast kan räknas bland döda ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
