Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Svaret är lätt, det är handling, den oaflåtliga, oupphörliga
förnyade handlingen af minoriteten, som skall fullborda omdaningen.
Mod, hängifvenhet, själf uppoffring, äro lika smittosamma som feghet,
underkastelse och skräck,
Hvilka former skola »handlingen» taga?
Hvad för former som helst – beroende på omständigheter, medel
och temperament. Stundom väckande sorg, stundom vrede men alltid
varande orädd! Stundom isolerad, stundom i samband med andra.
Aldrig föraktande några medel som ligga till hands, aldrig
försummande något tillfälle, att i det allmänna lifvet göra propaganda för
missnöjet, kläda det i ord, väcka hat mot exploatörerna, att göra de
styrande löjliga, att blotta deras svaghet, och äfven locka fram djärfheteu,
revoltens ande genom exemplets predikan!
Om en revolutionär känsla vaknar i ett land, och revoltens ande
är redo att öppet bryta fram bland massorna — är tillräckligt iefvande
att bryta ut i tumultariska oordningar, i emöter och upplopp — då är
det blott och bart genom handling som minoriteten kan skapa denna ■
känsla af oberoende och den »djärfhetens atmotsfär» utan hvilken ingen
revolution kan genomföras — — — — En enda dylik handling gör på
några få dagar flera proselyter än tusen böcker.»
Detta är till punkt och pricka Bakunins våldsteorier — Krapotkin
har i sin »L’ésprit de révolte» så tydligt förkunnat »handlingens
propaganda», att alla hans fantastiska ljusmålningar af »Anarkismens
Paradis» ständigt stå skymda af de våldsdåd som utgöra kärnan i
handlingens propaganda’ och som af honom själf förkunnas i «L’ésprit
de révolte».
- Krapotkin har genom att bilda en egen skola mer än andra
anarkister utöfvat ett vidsträckt inflytande öfver sina medmänniskor, och
genom sin glänsande lätta stil har han äfven förmått slå blå dunster
i ögonen på oändligt många, som rygga tillbaka för de stora kraf
på själfuppoffring och själfdisciplin som socialdemokratin kräfver af
sitt folk.
En af Krapotkins varmaste anhängare är Eliséa Reclus, liksom sin
vän framstående vetenskapsman och författare. Plan omfattar med
entusiasm Krapotkins teorier och hela lians talrika familj äro ifriga
anarkister.
Elisée Reclus är en dimmig drömmare, som ena stunden säger;
»Anarkismens idé är vacker, är stor, men dessa missgärningar fläcka
våra läror. Den, som kallar sig en anarkist, skall vara en af det milda
ocli goda slaget. Det är ett misstag att tro att anarkismens idéer kunna
genomföras genom handlingar af barbari.» Och den andra stunden
tager han en Ravachols ogärningar i öppet försvar.
För öfrigt är Reclus’ ideal den ryska miren, jordkommunismen,
Staten och parlamentarismen hatar han lika hjärtligt som alla andra
anarkister. Han säger: »Hvarje deputerad är en Judas som betjänar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
