Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Migdol var en egyptisk fästning efter vägen till Asien. Vi
kunna då tänka oss att den egyptiska besättningen, som
bevakade den till höger om Sirbonissjön gående vägen,
hindrade Israel att komma fram där, att Israel då till de
egyptiska soldaternas öfverraskning valde den farliga vägen
till vänster om Migdol, d. v. s. mellan Migdol och hafvet,
att egyptierna då jagat efter Israel men därvid råkat i
olycka. På detta sätt förklarades ock traditionen om två
olika räddningar, en ur det egentliga Egypten under ett
krig (resp. plågor som drabbat Egypten) och en senare vid
hafvet. Har Israel kommit öfver den rad af
gränsfästningar som sträckte sig mellan Suezviken och Menzalesjön
just därför, att denna gräns icke kunde tillräckligt bevakas
under striden med libyerna i väster, så är det icke
sannolikt att trupper från det egentliga Egypten genast varit i
tillfälle att jaga efter Israel; däremot kan man förstå att
trupperna i Migdol, hvilka väl icke kunnat uppbådas mot
libyerna, sökt hindra Israel i dess flykt. Just den underliga
väg, på hvilken Israel slog in, synes ock vittna därom att
tiender stått i vägen för Israel men icke kommit efter
detsamma från Egypten. — Sedan traditionen utgestaltat sig
därhän att Farao, efter att hafva lidit många plågor, skulle
hafva frivilligt släppt Israel så hafva då händelserna vid
hafvet förbundits därmed så, att Farao senare skulle hafva
ångrat sig och jagat efter Israel. Men att Israel, som
sagdt, erfarit två från hvarandra skilda räddningar, det
måste antagas vara en historisk kärna som ligger bakom
denna kombination. Denna historiska kärna åter visar hän
därpå att Israel tågat direkt in i Kanaan.
Äfven lofsången i 2 Mos. 15 har bevarat den tradition
att Israel från Egypten tågat in i Kanaan utan föregående
ökenvandring. Man är i allmänhet böjd att låta denna
sång vara rätt sent tillkommen, i synnerhet på grund af
dess likhet med Psaltaren. Emellertid kunna dylika kriterier
lätt föra vilse; det kan nämligen sättas i fråga om icke
psalmerna ansluta sig till urgamla mönster från det
förmosaiska Israels moderland, där psalmsång och spel
säkerligen förekommit vid tempelgudstjänsterna likaväl som långt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
