Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Margareta Fredkulla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lyss till hans vackra visor! Smek i tanken
hans långa, mjuka, silkebleka hår!
Se, jungfru, snabbt gick färden genom dalen.
Här ligger älven, och på andra stranden
är Norge. Där är skeppsrikt Kungahälla,
där väntar nu din brudgum på din ankomst.
Och jublet växer. Skaran kring dig växer,
alltsom du rider fram mot färjestaden.
Se eldarna! Se där på alla kullar,
där brinna glädjeeldar till din ära!
Och vägarna till färjestaden, jungfru,
de myllra så av folk, att man vill tro
att vägen själv fått liv och kryper framåt.
Och hör, de hava redan lärt att ropa:
”Fredkulla hell!” Hör, orden bäras tydligt
emot oss över älvens blanka vatten!
O jungfru, jungfru, tänk på vad du lovar!
Du blev för hänförd. All vår myckna glädje
har gjort dig alltför hänförd. Ack, det syntes
så lätt för dig. Det har väl tyckts dig ljuvligt
att bära fredens fröjd till våra hyddor.
Och när de ropte där på andra sidan,
så blev du alltför hänförd. Men vi sågo
dig som en ängel, rörd av helig iver,
då du höll inne purpurtäckta gångarn
och höjde dig i sadeln, sträckte armen
mot himmelen och talte. Unga jungfru,
vi skola alltid, alltid minnas orden:
”Så länge som jag äger blod i hjärtat,
så länge som jag äger ord på tungan,
så länge skall jag verka fredens verk”,
och här du snyftade och sade sedan
knappt hörbart, liksom anande en fara:
”om än det skall mig kosta liv och lycka”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
