Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Astrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
emot dig och lägga mig på knä framför dig på vägen och
säga: ”Kung Olof, mitt liv är ditt.”
Och du skulle le och sänka ditt spjut mot mitt bröst och
säga: ”Ja, ditt liv är mitt. Du har inte far, inte mor, du är
min, och i min hand är ditt liv.”
Då Astrid sade detta, tog hon på lek kung Olofs svärd
ur skidan. Hon satte fästet i kungens hand, men spetsen
förde hon ner mot sitt hjärta.
— Säg nu detta till mig, kung Olof, sade hon, som om
vi vore ensamma i skogen och jag vore din trälinna! Säg
detta: Ditt liv är mitt.
— Ditt liv är Guds, sade kungen.
Astrid skrattade lätt.
— Mitt liv är ditt, upprepade hon med stor ömhet i rösten,
och med detsamma kände kung Olof, att hon tryckte svärdet
nedåt mot sitt bröst.
Men kungen höll sitt svärd med stadig hand även under
lek. Han ryckte det till sig, innan Astrid hade hunnit göra
sig någon skada.
Och han sprang upp. För första gången i sitt liv var han
så skrämd, att han darrade. Drottningen hade velat dö för
hans hand, och det hade varit nära, att hon hade genomfört
sin vilja.
Men i samma ögonblick kom en ingivelsens tanke till
honom, så att han förstod vari hennes förtvivlan var
grundad. ”Hon har förbrutit sig”, tänkte han. ”Hon bär en
synd på sitt samvete.”
Han böjde sig ner över Astrid.
— Säg vad du har förbrutit! sade han.
Astrid hade kastat sig ner på bryggans grova plankor i
förtvivlad gråt.
”Så gråter ingen skuldlös”, tänkte kungen. ”Men hur kan
den ädla kungadottern ha dragit över sig en sådan tung
ängslan?” frågade han sig. ”Hur kan den höga Ingegerd ha
ett brott på sitt samvete?”
— Ingegerd, säg mig vari du har brutit! sade han
på nytt.
Men Astrids strupe tillsnördes av snyftningar, och hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
