Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- V
- VÄRP ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VÄRP
Vårpe-aln, f. varp-aln, afståndet (ungefår
1¼ aln) mellan hvarje af varpans 4. S. Sk.
Värpel (pl. värpler), m, bobin, Nk., sdm.
Varpla (pl. -lor), f. id. Nk. Jfr fsv. værple,
m. værpla, f. band, snara. VGL.
Värpe-länk (pl.-ar),), m. uppränd väf;
trådsamlingen då den är färdig att upprullas på
bommen i en väf. Länk, m. id. "Nu ska vi
ta länken å vårpan." Sk., hl. Jfr fjäte 1.
Värpill el. verpill, m. liten kagge;
brännvinskagge. Nora bergsl. Vimpill, m. id. Vl.
Varpell el. verpell, m. liten kagge. Sdm.
(Björkvik), ög. Fn. verpill, m. kagge.
WÄRR el. wär, pron. interrog. hvilken. Dl.
Fsv. hvar; fn. hver.
VÄRRE el. varre (äfven varrare, superl,
varrst el. varrast), adj. och adv. värre, värst.
Sm. Värst adv. superl. 1) svårt, ledsamt dumt.
"Dä va värst"; 2) mycket, farligt. A. "Har du
ondt i huve ännu?" B. "Åh, inte så värst."
Sdm. (Sydöstra delen af Ö. Rek.); 3) mest, i
hög grad; tillägges adj. för att öka bemärkelsen.
"Värst jälak", högst elak. "Värst hungrig",
uthungrig. "Värst vakker, go(d)". "Hä var sóm
värst var att ä gikk", det var med stor möda
att det gick, det var nära att misslyckas. Vb.
Fsv. værri (superi, værstr), adj. värre; fn. verri,
adj. værr, vær, adv. id.; ffris. wirra, werra; fe.
veor, adj. kompar. vyrsa, superi, vyrsest
{virrest el. virst); virs el. vyrs, adv.; e. wors;
fsax., fht. wirs, adv.; fsax. wirso; fht. wirsiro,
adj.; d. værre; moes. vairs, adv. värre.
Värrin, m. def. hin onde. "Jag månd nu
troa inn ihn värrin glämmår ur öjgónän tinär",
jag måste nu tro att han satan (ɔ: hin onde)
lyser ur ögonen dina. Åland (Kökar). Han
värre eller han värra, id. Fl. (Ingo, Kimito i
Nl.; Öb.). Den värrsten, m. def. id. Nb.
(Pite). Värre-mann el. värr-mann, m. id. Fl.
(Pargas i Nl.; Öb.). Gl. sv. (Hund, Erik XIV:s
krönika 25: 6) hijn werste, hin onde.
VÄRRA-BYÊRK, f. (sammandr. af
vär-’ärrä-byêrk = vår Herras björk), f. nyckelblomster:
Orchis maculata. Dl. (Elfd.). I andra munarter
junkrar, m. pl. Dls.; har-bynge, Dl. (Malung);
J. Marias nykklar, m. pl. Sm.; J. Marias rókk,
m. Dls.; Santa Pärs nykäl, m. G.; Guds hand.
f. Dl. (Mora), J. Marias och skams hand,
Dls., vg.
VÄRRÄR-FATED (egentl, vår Herras fat),
n. def. krageblomma: Chrysanthemum
Leucanthemum. Livå-däa, (egentl, lefva-dö), f. id. Dl.
Prest-nakke, m. Ög.; hvit-kullor, f. pl. Mp.
VÄRS, s. var 1.
VÄRSEL, värsla, värsla-såg, s. varm.
VÄR-SKYLD, vär-skyldig, s. värd, under varda.
VÄRST, s. värre.
VÄR-SYSTER, s. vär.
VÄRTA, s. värd, under varda.
VÄRTS, s. vart, under varda.
VÄRVEL, s. vervel.
VÄS (ipf. -a), v. d. betyda. "Int väs hä na",
det betyder intet (eg. icke betyder det något)
Fl. (K., P., NK.).
VÄSKA, v. a. 1 fukta. Ul. sdm. Jfr fn. vessi,
m. vätska, fuktighet (Hald.); fe. väs, m.
fuktighet; fin. vesi, vatten; skr. vesja, m. id.
Väskål, adj. fuktig; om jorden. Bhl.
(Oroust).
VÄSKER, m. en läder-påse med öppning midt
på att föra i klöfsadeln. Ög. Fn. veski, m.
påse, väska (Hald.); ns. weseke; fin. wäsky.
VÄSL, n. 1) randigt tunnt ylletäcke, slädtäcke,
hvarmed qvinfolk hölja sig med när det regnar.
Dl. (Våmh., Mora); 2) sängtäcke. Dl. (Elfd.).
Anm, S uttalas i detta ord med ett lindrigt
läspande. Jfr fn. váđ, f. väft ullet tyg, kläde.
VÄS-LERA, s. vesa 1.
VÄSNA 1, v. n. 1 vara beställsam, hafva
mycket att ombestyra, fjeska ; blifva ond. Sm.
VÄSNA 2 (pl. väsnor el. väsner), f. smala
brädlister, som vid sidan af en väfstol äro
fästade och sammanbundna med sölfskaften. S. Sk.
Benämningen är måhända af det väsen eller
buller, som de under väfningen åstadkomma.
WÄSND, s. sinn 1.
VÄSS, vässe-bo, s. väffse.
VÄSS, vätte, s. vad 2.
VÄSSING (def.-en), m. liten enmastad
segelbåt. Bhl.
VÄSSLAN, s. wita 1.
VÄSSLE-GUTEN, s. säll.
VÄSTA-BRUT, n. en söndrig väst. Vg. Fn.
brot, n.
VÄSTER 1, 1) m. (såsom i riksspr.)
occidens; 2) adv. i vestra delen.. Sveal. Fsv, væstir,
væster, adv. a) mot vester. HL.; b) i vester. VML.;
fn. vestr; fht. west.
Vester-ås, stad i Vestmanland. Fsv.
Vestraaros (= vestra å-mynningen. Dipl. Svec.
m, 182).
Västa, adv. vester, vestan. Vb. Fsv.
væstan; fn., fe. vestan.
Västa-dill, adv. i vester, vesterut. Vb.
Västa-noLa, adj. och adv. nordvestlig;
nordvest. Väst-nola-vär, n. nordvestvind.
Väster-nord, adv. nordvest. Hl.; väst-nolan, adv.
id. Ul., fl. (Öb.). Fsv. væstan nordan,
nordvest på.
Västan-ätt, adv. vesterifrån. Vb.
Wäståtter, id. Dl. (Mora). N. vest-ette. På
samma sätt säges i Mora nord-åttär, ost-åttär,
sunn-åttär.
Västa-sånna, adj. och adv. sydvestlig;
sydvest. Vb. Västa-sunna. Nk. Väst-sånnan, adv.
Fl. (Öb.). Fht. westansundan.
Västa-vär, n. vestlig vind. Vb., öl. m. fl.
Fn. vestanveđr; fht. westar-wint.
Väster-landet, n. def. Vermlands
landsbygd. Värmland, n. Vermlands bergslag. Vm.
Väster-lēn, f. def. slätten söder och
sydvest om Malmö )( Öster-len. Vester-länning,
m. en som bor der. S. Sk. Jfr sv. led, f.
väderstreck, håll.
VÄSTER 2, s. vinster.
WÄS-STRAUPE, s. strupe.
VÄT, väta, väte, s. våt.
VÄTA, s. vettare.
VÄTT, s. väga, vätta 1, vatte.
VÄTTA 1, n. något litet; smula, grand. Sm.,
bl., g. Vätt, n. id. "Int vätt", ingenting. Vb.
(Nordmaling), mp. Vättane, n. Vg,; vetta,
n. id, "Lite vetta". Hs. (Db.). Vitta, n. id.
"Lille vitta", något litet, litet grand. "Gi me ett
lidet vitta grånne, en liden vitta smola". "Lille
vitta man gikk ad lille vitta sköv (hårdt k), å
högg lille vitta käpp å satte i lille vitta hål, så
lille vitta mus inte skulle kryba in". Barnlek.
Sk. (N. Åsbo).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0862.html
