Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - VRÅ ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VRÅ
Vreta 1, v. a. 1 svedja för att erhålla en
betes- eller åker-vret. Sdm. (Ornö).
Vrete, m. redskap af två klor, som
användes vid byggnad. Deraf vreta 2, v. a. 1 1)
rita med vreten; 2) urhålka öfre väggsyllen att
falla efter den andras rygg. Ög. (Ydre). Fn.
reitr, m. fåra.
Vret-hål, n. svårt, stenigt vägstycke. Vg.
Öka-vret, m. åkerteg, plogland.
Öka-vrätt, f. så lång fåra man kör i åkern utan
att vända eller hvila. Ög. (Ydre).
Munns-vrå, s. munn.
Vi(d)-vräken, s. vid.
Vrag, n. (det som blifvit vräkt fram);
framläggning af säd på en loge till tröskning. "Vi
ska tósska ett vrag te, annars få vi ej nókk".
Sk. (Rönnebergs h.), S. Hl. Blöde, n. id. N.
Hl. (Värö). Vrag är samma ord som vrak 1.
Vrak 1, n. 1) det som blifvit vräkt såsom
odugligt; afskrap, lappri. Allm.; deraf a)
bås-vrak, n. vrakhalm, som af kreatur ratas;
b) krono-vrak, n. såsom oduglig förklarad
bevärings-yngling. Dls., sm. m. fl.; 2) oduglig
menniska, lappris-menniska, drummel; dåligt
folk. Allm. Vräk, n. id. Vg.; deraf a)
vräkare, m. grof, ostädad menniska, Ög.; b)
vräkling (pl.-ar), m. odugling, dagdrifvare. Sm.,
vb., fl. (Nl.) m. fl. D. d. vrægling, id. (Mlb.,
D. L. 658); c) ärende-vräk el. äranne-vräk,
n. α) en person, som blott kan användas till
skickningabud; β) en person, som ej
ordentligt uträttar ett ärende. Ärende-vrak, n.
"Kòmma ärende-vrak", gå ärende fåfängt,
företaga sig något utan nytta. Vg. (Skarab.).
Fsv. vrak, n. a) eg. det som blifvit vräkt
såsom odugligt; b) strandvrak; c) vrak, oduglig
menniska. S. S. 1,29, 192. S. Marg. s. 137;
fns. wrack, wraeck, improbus; ns, wrak, wraak,
utskott, vrak; d. vrag, id. Jfr rak, under räkå.
Vrak 2, n. ett sätt att fiska under det man
låter båten följa efter näten, som drifva med
(vräka för) strömmen. Sk., bl., g. (F.). Drev,
n. id. "Fiska på vrak, drev". G. (F.). "Fara
på vrak". Bl. "Ta i vrak". Sk. (Kivik i
Albo h.). Deraf a) vraka, v. n. 1 fånga fisk
under det att man med båten följer efter
näten, som drifva med strömmen. Sk., bl.; b)
vrakbat, m. en sådan båt, som nyttjas vid nämnda
fiske. G. (F.); jfr vrak-eka; c) vrak-fiske, n.
fiske under det man drifver med båten
efter näten; d) vrak-sill, f. sill, fångad under
sådant fiske. Bl.
Vrak 3, n. (häftig) värk med svullnad eller
bulnad. "Ja har fått vrak i handen". Hl. Jfr
fe. vrac el. vracu, f. vräc, n. a) exilium; b)
malum.
Vrak 4, m. Hörer ordet hit? Betydelsen
är: vrå, krok (dit något vräkes?). "Dä
fyllesvinet ligger i vraken, i kallbänken". Sk. (Ox.).
Vraka 1, f. räffladt klappeträ, som brukas
vid taktäckning att drifva in halmen och slå
honom jämn i rotändan. Hl. Vraga, täkke-vraga,
f. id. Sk. (N. Åsbo, Ing.).
Vraka 2, s. vrak 2.
Vrak-eka. f. en större båt eller eka med
råsegel, som ej är fast vid masten och hissas
med taljor; nyttjas vid vrak-fiske. Motsatsen
är smakk-eka. Bl.
Vraken, Vraka, m. & f. def. bonden och
hans hustru i Skattevraksgården (Hångsdala s:n).
Vg. Jfr Fimsen, Hunsen.
Vrak-fógel, m. storskrake: Mergus
merganser. Kallas i vissa trakter kör-fógel, emedan
storskrakarne förenade i stora flockar simma
framåt i fiskrika vikar, sålunda drifvande fisken
framför sig, antingen derigenom att de dyka
eller slå vattnet med sina vingar. Sedan de
ätit sig mätta, simma de sakta ut på fjärden,
lägga sig der att hvila och låta vräka sig af
vågen. Bhl. Jfr L. Lloyd, anteckningar
under ett tjuguårigt vistande i Skandinavien.
Stockh. 1855; II, 198.
Vråk, f. 1) en af tryckning utvräkt knöl
eller svank på husväggar: 2) då bräder eller
möbler med jämna och släta ytor blifva
fuktiga, så sväller träet och slår sig ("vräker
sej"), hvarigenom en vråk uppkommer. Sdm.
Vräk-hål, n. oaktsam menniska; en som
vräker eller lägger allt på obehörigt ställe. Sm.
VräkLing, m. stor spik af 6 eller flera tum.
Vg. Vräkkling, m. id. Ög., sm. Jfr fsv. vraka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
