Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - VI ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VI
VI 2, n. flock, fiskstim, stort antal foglar m. m.
Fl. (Ingo). Monne beslägtadt med moes.
ga-vi-þan, förena; fe. veđan, id.?
VIA I, v. a. nåda, nita, kröka (spetsen af en
spik, sedan han blifvit inslagen). "Via spiken".
Fl. (Nl.). Väiä (ipf. väidä, p. p. väien), id. G.
Jfr vika 1.
Via 2, f. en sådan krökning på en spik.
Fl. (Nl.).
WaiÐ-uppin, weiđ-uppin, adj. vidöppen. Dl.
(Elfd.).
Viane, n. vidd, utrymme. Vl. (Jösse h.).
Via vännder, adj. med vidsträckta
förrättningar och angelägenheter. Ög.
Vidande el. vianne, adj. vidöppen; i
sammans, "på vidande (el. viane) gavel"; om en
dörr. "Han slo ópp dörren på vidande gavel". Götal.
Vidden (def. vidda), f. vidd. Vg. (Kåkinds
h.). Fn. vidd, f.
Vi(d)-faren, adj. 1) vida berest; 2)
namnkunnig. Sm.; 3) vidlyftig i sitt tal eller sina
tankar. Vg. (enl. Hof, 314). Fsv. vidhfarul
(wüdhfarul), adj. vidt berest. Cod. Bildst., s.
367; fn. viđförull, som reser vidt omkring; n.
vidfaren; fe. vidfarende, vagabundus.
Vid-flängd el. vi-flängder, adj. 1) som är
vida berest eller reser mycket. Sm.; 2)
vidlyftig, vidsträckt "Vidflängda egor". Sm., nk.; 3)
som har vidlyftiga planer för sig, vidlyftig
hushållning, mycket att sköta. Sm., ög.
Vi(d)-flängd, f. vidlyftig mark eller
skog. Ög.
Vi(d)-fäLing, m. som färdas eller stryker
vidt omkring; landstrykare; säges föraktligt om
den, som ofta byter om hemvist eller tjenst.
Vb., hl.
Vi(d)-fäLugr, adj. ostyrig, bråksam. Vm.
Vi(d)-lyfti(g), adj. med stor rörelse,
vidsträckta företag. Ög.
Vi(d)-gäten, s. gäta 3.
Vi(d)-lyftin, adj. besynnerlig. "Hä va nu
vilyftit", det var märkvärdigt. Fl. (Nl.).
Vi(d)-låten el. vi-löten, adj. 1) egentl,
vidlottad, en som har vida lotter; 2) vidlyftig, som
sträcker sig vida, går vida omkring; om folk
och fä. Vg. (Skarab.).
Vi(d)-läta, f. vidlyftighet, vidt sig
utsträckande mark, fält. Vg.
Vi(d)-räkal, vi(d)-räkst, s. räkå.
Vid-slodig, adj. ostadig, flygtig. Hl.
(Slättåkra). Jfr slöjen.
Vidt-slöjen, s. slöjen.
Vi(d)-struken, adj. som stryker vidt
omkring, vidt kringvandrande; om menniskor och
djur. Ög. S. strioka.
Vi(d)-vräken, adj. som irrar vidt omkring;
om kreatur. Hs. (Db.). Vi(d)-faren, adj., id.
Hs. (Jerfsö). Jfr räkå.
Vi(d)-våLi, adj. kringsväfvande. Ög.
Vi(d)-våLing, m. kringsväfvande person. Ög.
Vi(d)-åsen, adj. vidlyftig, ostadig; yr. Vl.,
dls., vg.
Vi(d)-öppen, adj. raklång. Sm.
Väid-angesst, m. vidd (å mark och egor).
N. G. Väid-angårr, m. id. S. G.
Väid-flakä, m. vidt, stort, flackt fält, G.
An-ved, an-veug, q, v.
Böke-ved, m. bokved. Sm.
Embets-ved, q. v.
Fait-ved, s.fejta.
Faru-ve(d), b. fara.
Fälle-ve(d), s. falla.
Haga-vi(d), s. hag.
Julved, m. den torra ved, som inbäres i
stugan och begagnas under julen. Götal.
Kar-ved, m. uppskrädt virke till laggkärl.
Lagg-ved, Sm.; lågg-wiđ, Dl.
Läp-log-wiÐ, s. laup.
Mil-ved, s. sid. 439.
Mot-veug, s. mot 1.
Ring-ved, ring-vedi(g), s. ringa 1.
Sol-ved, s. sol.
Sprak-ved, m. Rhamnus frangula. Vl. Jfr
tröske.
Stikke-ved, s. stinga.
Sörna-ved. s. sör 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
