Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- V
- VANG ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VANG
Vangla, v. a. 1 köra med vangel Vl.
(Elfd.) Jfr vagn.
VANGÄL, s. vångla.
VAN-GÄTEN, -gömm, -happ, -happas,
-happigt, -hel, -hópp, -hóppas, -häppen, s. van 1.
VANKA, 1) v. n. 1 a) (såsom i riksspr.) gå
på ett vaggande sätt; gå hit och dit utan något
visst ändamål; b) fara ofta hit och dit, helsa på.
"När ja har slaet eller bärt å, så sa ja väl
vanka te de". Vankas, v. d. 1 id. "Ja sa väl
vankas te de"; c) vara villrådig, vackla. Sm.; 2) v.
imp. vankas, vara att få. "Dä vankar." Götal.
Fn. vakka, gå, vanka omkring; n. vanka; d.
vanke, id.; fht. wankon, vackla, luta; ns.
wanken.
Vanke-fólk, n. folk, som kommer med
små ärenden. Ög. (Ydre).
Vankel, n. ostadighet. Sm.
Vankelakti(g), adj. ostadig. Sm. Fe.
vancol.
Vank-mo, n. vankelmod. Sm.
VAN-KERT, s. vånkert.
VAN-LYTT, s. vand 2.
VANN 1, s. vand 1.
VANN 2, s. vinda 2.
VANN 3, s. fan 1.
VANN, vannare, vann-gång, vanning,
vann-slinga, vann-öppning, s. vatten.
VANNA el. vannante, adv. hvarifrån.
"Vannante ä I?" hvarifrån är ni? Vl.
VANNE, s. vinda 1.
VANNIG, van-rängete, s. vand 2.
VANSE, vansen, s. vane.
VANSKAS, v. d. 1 skämta, gyckla. "Dä ä
inte vart å vanskas mä’n". Sm. Troligen
ursprungligen vandskas, retas, af vand 1.
VANT, vanta, s. van 1.
VANTA-ELLER, hvarken- eller. "Vanta gódt
älla ondt". Vg. (Skarab.).
VANTA-HÖLLA, vantar, s. vatte.
VANTE, (vante), m. barnunge, pojkunge. "En
liten vante. Pòjkvante". Sdm., nk., ög., hl. Jfr
fant 1.
VAN-TERUGT, s. tera 1.
VAPLA, f. seg spottklump. Hs., g. Vappel
(def. vappla), f. Vb.; vabla, f. Ul. D. vabel el.
vabb, blåsa, svulnad i handen; lt. papula, f. liten
blåsa. Jfr sv. bränn-vabel, Medusa.
Snor-vapla, f. snorkluns. Hs.
Spyt-vaffel, f. spottklimp, spottkluns. Vb.
Spyt-vafflä, f. G.
Vaplå, v. n. 1 spotta stora klumpar. Hs.
Vappäl (ipf. vapplä), id. Vb., nb., mp.
Vaplå (el. vaprå), f. snornäsa. Åland.
Vaplär, m. rucklare; smutsare. Åland
(Kökar).
Vaprå 1, v. a. söla ner, smutsa ner. Ibm.
Vaprå 2, adj, nedsölad. Ibm.
VAPP (ipf. -ä), v. n. gå och stulta (såsom ett
barn vid dess första försök att gå). Vb. D. d.
vappe, trampa, nedtrampa; fn. vappa, gå
och stulta.
VAPPEL, n. vappäl (ipf. vapplä),), v. n. i. q.
wakkel, n. wakkäl (ipf. wakklä), v. n. Vb. S.
fakkäl.
VAPPEL, vappäl, s. vapla.
VAPPLA, s. vabla 1.
VAR 1, gång (vicis). Detta urgamla ord
förekommer i svenska munarterna under följande
former och sammansättningar; 1) vär, gång.
"Tu la try vär", två eller tre gånger. Bl.; 2)
tyserä, adv. två gånger. G. (Föråldr.). Tösa (I
st. f. tösvar), id. "Tösa sau möet", två gånger
så mycket, Kl.; 3) våro (def.-n), f. gång.
"Andron (el. aron) våron", andra gången. "Tesson
våron", denna gången. Fl. (Ingo); 4) verne, n.
ögonblick, tidpunkt. "I det vernet". Kl.; 5) värs
n. ? stund, liten tid, Vg. Värs el. väs, n. gång,
omgång. S. Sk. (Ox., Skytts h.; sällan brukl.).
Ordet förekommer i fsv. blott i
sammansättningar : tysvar, två gånger. ÖGL. VGL. Alex.;
tyswer, Sm. Kb.; tyswa, Sv. Dipl. 5,377; tösvar,
tössvar, id. S. S. 2,103; 3, 56, 72, 215; þrysvar,
tre gånger. VGL. GL; þrisuar, id. Sv. Diplom.
1,670; thriswar. S. F. S. 4,791; d. d. tøsser,
tøes, tøs, tøis, tøss, två gånger; f. d. tyswær
(Harpestr.), tøssuer, (Mich. Rümv.); fn. tvis-var
tysvar, id.; þrisvar, tre gånger. Enligt Ihres
åsigt (gl. 2,938) är var i fsv. tys-var, þrys-var,
en förkortning af hvarf, vices. Rydqvist (2, 588)
har framställt en förmodan att vär i ofvan
anförda uttryck: "tu la try vär", måhända kunde
vara en förkortning af det i våra munarter
förekommande vänner, f. pl. gånger, hvilket är
möjligt, men ej troligt, utan synes var i fsv. tys-var,
þrysvar, þrisvar, fn. tvis-var, tys-var, þris-var
vara skr. vara, a) m. mängd; tid; b) adv. en
gång, troligen af skr. vri, vrida, vända, så att fn,
tvis-var, förmodligen egentligen betyder: i två
vänningar, d. ä. två gånger; jfr it. duevolte, id.
S i fn. tvis-var är enligt Bopp (vergl. gr. 2,
65,66) samma adverbialändelse som i skr. dvis,
gr. δις.
VAR 2, n? litet väder. Vara, v. imp. "Dä
varar", säges när fiskare röra fiskedonor, att
små vågor komma derifrån. Hs. (enl. Ihre, DL
193; troligen föråldr.). Jfr isl. var, n. rörelse i
vattnet genom rodd.
VAR 3, s. val 1.
VAR 4, s. värl, under vär.
VAR 5, s. var-kula.
VAR 6, s. vara 1.
VARA 1, v. a. o. n. 1 1) se, varsna. Kl.
Wari, Dl.(Mora); varas, v. d. id. Fl. (Öb.); 2)
varna, påminna, tillsäga att någon bör akta sig.
"Varna ve", varna. "Varna på nåen", vakta efter
någon. "Vara sek (el. se)", taga sig till vara.
Sm., kl., vg. ; 3) anmäla sig hos presten för
anteckning till nattvardsgång och dervid lemna s.
k. varning, m. (gåfva af ägg, smör eller
kycklingar). S. Sk. Fsv. vara sik, taga sig till vara.
Didr, af B. 225:4; vara vid, varna. L. c. 234: 16;
fn. vara; d. d. vare, id.; fsax. waron,
varseblifva, märka; d. d. vare for sig, anmäla sig,
tillfråga om man får komma (Mlb., DL. 641).
Var 1, adj. 1) uppmärksam, som är väl på
sin vakt; uppmärksam, aktsam; om menniskor.
"Bli var", blifva varse, märka. Allm. "Val
var man ting", blifva varse någonting. Vl.
Vari, adj. uppmärksam, varsam. Dl.; 2)
(såsom i riksspr.). mycket skygg, lättskrämd; om
djur, foglar och vilda djur. Val, id. "Den
der hand ä val". Sdm. Fsv. var, uppmärksam,
försigtig, varse. VGL. VML, SML. S. S. 1.
96; 2,171. Fr. af N. 61, 451. S. F. 8. 5, 3,
79. S. Bern. f. 5 v.; fn. varr; n. var; d. var,
vaer; fe. var (vär); e. dial. war (Craven);
fht. war; nht. ge-wahr, id.; fht., fsax. wara,
f. seende (intuitio); moes. vars, adj. försigtig;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0822.html
