Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- T
- TRÄG ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
’Äl-trägg, f. fothilla (på hästar).
Dl.(Elfd.,Våmh.).
TRÄGGJAN, f. örtslägtet Sparganium. Ul. m.
fl. Växten kallas träggjan (═ tre-eggan) med
anledning af de trekantiga bladen. Den
afdelning af Sparganium, som har platta blad, kallas
flota-gräs, n. Götal.
TRÄGJA, s. trega.
TEÄHAKKELSE·KAKOR, s. teragelse.
TRÄ-HÄLAR, -knarr, -knäpp, -kutts, s. trä 1.
TRÄJIR, s. entrå, trå 1.
TRÄJPI, s. treput.
TRÄKK, m. (såsom i riksspr.) stercus. Fsv.
thrækker, m. Birg. Up. 2, 259; in. þrekkr; nht.
dreck. Deraf barn-träkk, m. Galium verum.
Sm.,ög.
TRÄKKA, v. a. o. n. 2 1) draga. ”Dä
träkker in”. Vg.,sk.; 2) putsa en vägg med
murbruk. Sk. Nht. trecken.
Träkk-bräde, n. ett litet, i kanterna
afrundadt bräde,, som murare bruka då de putsa
väggarne på hus. Sk.
Träkkning, f. putsning af ler eller kalk på
en vägg. Deraf grov-träkkning. Sk.
TRÄL (pl. -ar), m. 1) (såsom i riksspr.) slaf;
2) fig. en hård knöl i handen af starkt arbete.
Hs.,vm.,sdm.,nk.,vg.,dls.; 3) splint, redskap på
en vagn, som håller lea·banken mellan häcken
och vagnen. Vg.(Kåkinds h.). Fsv. þræll el.
þræl, m. träl. VGL.; fn. þræll; fe. þræl; gael.
trail, id.; d., n. træl, m. a) träl; b) hård knöl
i handen af starkt arbete. Anm. Denna sista
betydelsen är egentl, ej samma ord som träl,
slaf, utan härledes af det deraf bildade verbet träla.
<sc>Herre-gårds-träl, s. sid. 246.
Träla, v. n. 1 arbeta som en träl, arbeta
strängt, mödosamt. Allm. N. træla; d.
trælle, id. ; fn. þræla.
Trälaktig, adj. lågsinnad, lågtänkt.
Sm.(Värend).
Träla-móssa el. träl-móssa, f. Hypna och
andra mossor, växande på mager jord, der ej
gräs växer utan blott mossor. Svea-,Götal.
Träl-bärja, v. a. slå någon brun och blå.
Sm. Fd. trælbærje (Mlb., Dansk Gloss. s. 210).
Träle-bo. Trälebo-näs, namn på tvenne
gårdar i Elmeboda socken. Konga härad i Sm..
Träl-gå, v. n. envist hänga efter någon
med tiggande och böner. Sm.(Värend).
Träliger, adj. efterhängsen, envis,
besvärlig. Nk.
TRÄNGA, tränge-ny, s. tringa.
TRÄNJER, tränjor, träno-lägg, tränter, s.
trana 1.
TRÄNSA, v. a. 1 sy en träns (söm vid
knapphål). Sm. Ns. trense, träns.
TRÄNT, adv. omtrent, vid pass. Sm. Um
en tränt, id. G. D. d. poo en trant, id. Jfr
ns. trant, gång, steg.
TRÄ-PÅSE, trä-ros, träsko-gjord, träsko-mann,
trä-slög, s. trä 1.
TRÄSA, v. n. slita ondt, tråka. Åland.
TRÄS-BYL, träs-must, s. tråda.
TRÄ-SKATA, s. skate 1.
TRÄSSLAR, m. pl. tränsar, tressar. G. Frans.
tresse.
TRÄSSLAR, träslig, s. trase.
TRÄSSLIN, adj. otreflig att vara tillsammans
med; försmädlig. Hs.(Db.). Trösslig, id. Hj.
TRÄSTA, s. trösta.
TRÄ-SVALA, trä-vevla, s. trä 1.
TRÄTT, s. tröjtt, tryta.
TRÄTTEN, s. trå 1.
TRÄV, n. läktare. Bhl. N. træv, id. Jfr
fn. þref, þræf.
TRÄVARLIG, adj. som går eller gör
tvertemot. Motal, id. Vl.
TRÄ-VRIL, s. vril.
TRÖ 1, n. ett mått, mest om säd, utgörande
en sjettedels tunna. Förekommer numera sällan
annorledes än vid omförmälande af äldre
beräkningar såsom presterskapets
löneöfverenskommelser. Dl.(Leksand). Trög, n. 1/36 mantal,
Herjedalen, i hvilket landskap räknas på ett
gårdemantal 76 trög; deraf trög-skatt, m. Fsv. trö,
skäppa. VML. Jfr Falkman, Ort. und. s. 121.
TRÖ 2, s. tröj 1.
TRÖ, trö-fall, s. tråda.
TRÖFFT, s. tratt.
TRÖG, adj. (såsom i riksspr.). Treug, traug,
trög. Vb. Fn. tregr, a) ovillig, trög; b) svår
att förmå till något; fht. trâgi, trög; nht. träge;
holl. traag, id. Jfr trega.
Traug-fäLu el. treug·fälu, adj. som
färdas långsamt. Vb.
Traug-fårhdt, adv. trögfaret; om väg på
hvilken är svårt att färdas. "Ha jär
traug-fårhdt ätt väjom på dyngdröga", det går tungt
att färdas på den gödselbetäckta (vinter)
vägen. Vb.
Traug·kjöL, adj. 1) trögkörd, lat; om
häst; 2) fig. om en menniska, som är lat och
måste pådrifvas till arbete. Vb.
Traug-laupen el. trög-laupen, adj. 1) lat att
springa; om häst; 2) som ej löper väl; från
hvilken näfvern ej vill lossna; om björk. Vb.
Traug-smält, adj. hårdsmält. Vb.
Traug-vist, adj. som ogerna går dit han
anvisas. Vb.
Traug-voLän el. treug-volän, adj. fallen
för tröghet. Traug-sinntm, id. Vb.
Trög-vuren, s. vuren.
Trög-föing, m. trög menniska, trögt fä. Bhl.
TRÖGGA, s. trygga.
TRÖGLA 1, v. n. 1 krångla, söka
undanflygter, icke stå vid ord och aftal. Sk.,hl. Jfr tryglä.
Trögel, n. 1) besvär, svårighet. "Dä ä
sådannt trögel för vann i år". Sk.(Ox.,Ing.);
2) bedrägeri. Sk.(Lugg.).
Tröglare, m. krånglare; bedragare. Sk.,hl.
TRÖGLA 2, s. tryglä.
TRÖG-LAUPEN, trög-vuren, s. trög.
TRÖGOR, s. trioga.
TRÖID, s. try 2.
TRÖJ 1 (ipf. -ä), v. n. roa sig. Trö (ipf.
trödd, sup. trött), id. Jtl.,hj. N. trøye, roa;
trøye seg, trø se, roa sig; fn. þræya (práđa práđ),
tempus cum desiderio transigere. Egils. s. 919.
Tryta (ipf. trytt, sup. trytte), v. n. förnöta
tiden, leka, roa sig. Hs.(Ljusdal m. fl.).
Tröte, v. n. roa sig, i synnerhet dansa. Hj.
Trö, n. förnöjelse, vederqvickelae. rolighet.
lek; tidsfördrif. Mp. Tröt, n. id. Hj. Tryt,
n. id. "Har du tókket tryt för dej?" Hs.
(Bj.,Ljusdal). N. trøyskap, trøysamhet, trøyheit.
Trösam el. tröjsam, adj. rolig, behaglig.
treflig; om personer, som lätt framkomma med
passande förslag att roa. Jtl.,hj.,mp.,hs.;
deraf o-trösamt. N. trøysam, trøsam.
TRÖJ 2, s. trygg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0790.html
