Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - SVAN ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till den hvitglänsande färgen. Dybeck, sv.
vallv. s. 48.
SVANG, s. svinga.
SVANK, s. svinka.
SVANK 1, m. väfklistcr. Sk.(Gärds,Ing. h.),bl.
Wev-klister, n. id. Dl.(Mora).
Svanka, v. a. 1 i) klistra; om väf.
Sk.(Gärds,Ing. h.),bl.; 2) påstryka kalk med en
större pensel, hvitmena, hvitlimma.
Sk.(Onsjö.Lugg.),hl.
Svanke·bórste (pl.-star), m. kalkborste.
Sk.(N.Åsbo). Svanke·bóste. Bl.(Bräkne).
Svansa, 1) v. a. (såsom i riksapr.) knyta
upp svansen på en häst. "S. upp",
handgripligen eller mundtligen bestraffa. Fl.(Ingo);
2) v. n. a) vifta med svansen; yfvas,
stoltsera. Allm. Svassa, v. n. id.; deraf svass,
m. slåt, prakt; svassare, m. en som prålar; b)
göra sig till. "Gå inte å svansa länger!" Sm.
An-svara. v. a. 1 gensvara. Sm. Fn.
andsvara; fe. andsvarian; e. answer.
O·försvaran, adj. oförsvarlig,
oursäktlig. Vb.
Svars-go(d), adj. försvarligt god. G.
Svarug, adj. böjd att gensvara, gifva ord för
ord, då bestraffningar erhållas. Hs.(Db.,Bj.).
Mjölk-svart, s. milk.
Ramn-svartar, s. ramn.
Sol-svärta, s. sol.
Sorta el. sorsta, v. a. 1 färga svart (med
alderbark, viktriol, grankottar o. d.); om nät.
"Sorsta nät". Hs.(Db.,Bj.). Fn. sorta.
Sortna, v. n. 1 svartna. Sm. Fn. sortna;
d. sortne; n. svortna.
Svarta, f. svart märr. Svarten, m. def.
svart häst. Vg.
Svarst-nakke, s. nakke.
Svart·bok, f. svartkonstbok. Fl.(Öb.).
Svart-böglig, adj. egentl, svartbågig;
svartrandig. Kl. Runa 1849, s. 46.
Svarte-tisdag, m. tisdagen i
dymmelveckan. Vg.
Svart·bonde, m. hannen af svärtan.
Faligula fusca. Sdm.
Svart·havre, m. Avena strigosa. V.Sm.
Jfr tater·havre.
Svart·hyssjog, adj. smutsgrå. Ul. (enl.
Ihre).
Svart-hö, n. Bartsia. Ög.
Svart·hövda, n. svarthufvud; Eriophorum
vaginatum (före blomningen). S.Dl.
Svart-ägdä (pl.-r), f. Dl.(Elfd.); hadd, m. id.
Sdm. På andra orter har-ull, f. äng-dun,
myr-dun, ma·dun. Efter blomningen kallas örten
to·betel. Sm.(Femsjö).
Svart-lett, adj. svartaktig. Jtl. S. lit.
Svart·lugn, adj. fullkomligt lugn; om sjö
Ög.(Ydre).
Svart-mugga (el. svart·mogga), f. qvinna
med mörkt hår oeh mörklagd hy. Götal.
Svart-munkar, m. pl. 1) eg:
Dominikanermunkar; 2) små svarta myror: Formica nigra, L.
Sdm.
Svart-måndag, m. måndagen i
dymmelveckan. Sm.
Svart·nolled·säl, s. säl.
Svart-sjuk, adj. 1) såsom i riksspr.; 2)
ilsken, hämndgirig. Kl.
Svart-sjuka, f. boskapspest. N.Sk. Jfr
Hyltén-Cavallius, Värend 1, 269.
Svart-sko, m. bättre sko, herremanssko;
äfven danssko )( kängsko. Vb.
Svart-sugga, f. 1) eg. svart sugga; 2)
ved, som icke brinner utan svartnar baktill.
Ul. Svart-suggå, f. id. "Svart-suggå ä i une",
när elden ej brinner med full låga och veden
blott småningom förkolnar. Svart-gylltå (uttal.
svart·djylltå), f. id. Fl.(GK.). S. gyllta,
sid. 182 b.
Svart·såkka, f. svartsjuka. Fl.(GK.,NK.).
I finskan säges kävelee mustin sukin. egentl.
går med svarta strumpor: är svartsjuk. Jfr e.
to weer yellow stockings.
Svórt-bróged, adj. svartbrokig. S.Sk.
Svätt, f. svärta: Fuligula fusca. Vb.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
