Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - SNO ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SNO, snoare, s. snaudr.
SNOE, m. rad af menniskor. "Följa mä
snoen", följa med flertalet, instämma i deras tankar.
Vg.,ög.,nk. Jfr sno 1 & 2.
SNOE, snoen, s. sno 2.
SNOG, snogen, s. snägga.
SNOG, snoge·stinq, s. snaka.
SNOK 1, f. 1) mule, tryne, nos. Hs.—-sdm.;
2) trut. "Huggen på snoka! Akta dei att ja
inte slår dej på snoka!" Vg.,sdm.,dl. Snosk,
m. id. Hs. Nht. schnau, f. mule, tryne, nos;
lit. snukkis, m. mule; skämtsamt eller spefullt
brukas ordet äfven om menniskor, t. ex. lailyk
snukki, håll truten! Jfr sno 2. 2), som troligen
är befryndadt.
Snoka, v. n. 1 1) i försåtlig, elak afsigt
leta efter något. Allm. i hvardagsspråket; 2)
leta efter något, snusa efter något. Götal.
D. d. snökke; ns. snökern, id. Deraf snok 2,
snokta, snök.
Snok 2. m. 1) (såsom i riksspr.) en som
snokar, söker i smyg, tittar i alla gömmor;
deraf tull-snok; 2) listig menniska. Sm. Fsv.
snok, m. liten hund. Gl. Ordspr. 492.
Snokta v. n. 1 freqv. 1) vädra och söka
efter något; om hundar. Vg.; 2) söka ifrigt i
alla hål, noga och ofta leta efter, hemligen
utforska. "Hvad snoktar du efter?"
Vg., bhl.,hl., sm. Snotta, id. Vg.(Skarab.). Jfr snåta.
Snök, m. & n. spaning, löst rykter hemlig
uudcrrättelse om något, som man snokat upp.
"Ha går ä snök óm att söstra min skall
hava’n fästman". Vb. D. d. snøk, id.
(Mlb.DL. 531).
Snopen, adj. (eg. p. p.) 1) snäf, trång:
endast om kläder. "Rókken ä så snopen.
Klänningen seter så snopet". Vg.(Kåkinds,Kindsh.);
2) flat, harmsen öfver en länge närd och
slutligen sviken förhoppning. Allm. Snoper,
snuven, Ög.; snuen, Sm.,kl.; snuppär, id. Vb.
N. snuppen; d. d. snopp, snupp; nfris. snubbe,
snobbe, flat, förlägen.
Snopeligt, adj. n. hånligt, ledsamt. Bl.
Snopet, id. Sm.
Snop-ögd, adj. nedslagen genom felslagen
förhoppning. Kl.
Snópp (pl.-ar), m. 1) eg. (troligeu) det som
blifvit afskuret, stäckt; 2)liten ljusbit, ljusstump.
Ljus-snópp, m. id. Vl.,dls.,vg.,sm.; 3)
ljusskarn; 4) hjertunge, "hjertegryn"; smekord till
barn. "Min lille snópp!" Vb. I en gammal
juldans sjunges i Götaland: "Hej hópp, min lille
hjerte-snópp! Vi ska dansa tili solen rinner
ópp"; 5) fästman. Snupp, m. id. Snuppa, f.
fästmö; brukas såsom smekord äfven om gifta
personer. Hj.; 6) kort stund, ögonblick. "Dä
gikk i en snópp". S.Sk.; 7) sqvätt mjölk.
"Hennes snópp ä bättre än hennes kropp",
hennes (kons) lilla mjölktår är bättre än kon
slagtad. Sm.; 8) penis. Ög.(Ydre),vg.
Snóppig, adj. försedd med snopp (hvit fläck
på nosen); om häst. Sk.,hl. m. fl. Jfr fn.
snopa el. snoppa, f. nos (på häst); snabel (på
elefant).
Snòr·armklä, n. näsduk. Hs.(Ljusdal).
Snòr-dabba, f. snorkluns. Vg.
Snor-dabbe, m. Hl.; snor-slabba f. id. Vg.
Snór-dórg, m. dvärg, snorkille. Hs.(Db.).
Skór-duk, m. näsduk. Hs.(Db.),vg.(Vartofta h.).
Snor-gers, m. Perca cernua. Sveal.
Snör-gLis, snor-slabba, f. snortamp. Vg.
Snor·hane (snör-hane el. snår-hane), m.
snorig menniska. Sm.
Snor·horn, n. näsa; skämtsamt. Sveal.
Snor-hunn, m. snorig, näsvis menniska. Sm.
Snor-hyvel, m. näsvis pojke. Sveal.
Snoriger, adj. något rusig. UI.,sdm.,nk.
Snoring, m. snorig menniska. Sm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
