Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- S
- SKÄV ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller röd, med hvita strån inblandade. Bl.
Skävuger. Sdm.,nk.; skäveter, skävier, Vg.;
skäjugur, id. G.
SKÄVLA SEJ, v. n. 1 skilja sig, fläcka ut
sig från hvartannat. Sdm.
SKÖBBA SE, v. n. 1 flytta sig. "Sköbba dej"!
säges till fäkreatur. Sk. Skybba, skjobba,
skjubba, skebba, id. Sk.,hl.,vl. D. d. skippe dig!
skib deg om! (Mlb., DL. 488. Kok 1, 267).
Jfr fsv., fn. skipa, ordna.
SKÖFFEL, sköffla, s. skjuva.
SKÖKA, s. skakk.
SKÖL. sköl·ann, -gäll, s. skjärå.
SKÖL, s. skvala.
SKÖLJ (stjölj), f. korg af pertor eller
spjelade smala spånor. Nb.,vb.
SKÖLJA (sup. skullt), s. skola 5.
SKÖLK, s. skörk.
SKÖLLPA, v. a. 2 urhålka. Ög.
Sköllp, m. halfrundt, skålformadt huggjärn
till urhålkning. Sköllp-järn, n. Ög.,sm.
Sköllpi(g), adj. urhålkad. Ög.
SKÖNA PÅ el. skena på (ipf. skennte på), v.
n. vara tacksam. Hs. (Db.). Fsv. skynia, v. a.
urskilja, pröfva. GL.; fn. skynja; n. skyna; d.
skønne.
Skön, n. 1) eg. (såsom i riksspr.) behag;
2) erkänsla. "Kómma skön på", erkänna, vara
tacksam. Hs.; 3) tillgift i matvaror, då
något arbete hemställes; 4) matförråd, som
gifves åt tjenstefolk för friveckan. Bl. Fsv. skyn,
n. urskilning, pröfning. Ð GL.; skön, n. id.
Sköni, skyni el. skönli, adv. tämmeligen.
Fl.(GK.,K.).
Skönsam, skensam, adj. tacksam. Hs. Fsv.
skönsamber, förståndig. S.S. 1, 158; Horol.
f. 122 v.; fn. skynsamr, förståndig; n. skynsam;
d. skjønsom, id.
Sköns på, v. a. märka, gifva akt på. Sk.
SKÖNAT, adj. skön, ganska vacker. "Skönat
kvinn". Vb. (Nysätra, Löfånger). Fht. scöni;
nht. schön, skön; fe. sceone; moes. skauni.
SKÖNS, adv. skrått, snedt. "På sköns", på
sned. Sk.,hl. m. fl. Pa skyns, id. G. N. på
skjøns; d. d. (Bornh.) skjønns; e. ascaunce, id.;
ns. schiens, schuns.
Skönsa, v. a. 1 afskära, afhugga, afgräfva
på sned. Hl. Skynsa, v. a. o. n. 1 1) på
sned afskära; 2) fara tätt förbi. G. N.
skjønsa, v. a. "sætte skråt eller skjævt".
SKÖR, adj. sköraktig, otuktig. Sm. Fsv. skør,
oren, lättsinnig, okysk. S.S. 3, 67, 74.
S.F.S. 4, 28. Cod. A. 37, f. 19 v. Sv. Pr. LIX,
s. 178; gl. d. skiør, okysk. Jfr fn. saur, sauragr,
oren; gr. σϰώρ, smuts, träck.
SKÖR el. skyr, adj. mör. Norrl., Sveal.
Sköirskur (f. sköirsk, n. sköirskt), adj. skör, som lätt
brister. N. G. Fsv. skör, bräcklig. Legend.
459, 1013; d. skiør.
Sköra 3, f. spricka i berg. Vm.
(Grythyttan).
Sköra 2, v. a. 1 plöja upp ett klöfverfält
om våren. Sk. (Ox.). D. d. skiøre, v. a.
plöja jorden andra gången; fsv. sköra, v. n. brista
sönder. Jfr skyra.
Skörna, v. n. 1 blifva skör. "Tyget har
skörnat i färgen". Sm.,bl. D. skiørne, id.
(Moth).
SKÖR, sköra, skörbrand, skörepåk, skörestönna,
skörstaka, skörstikka, s. skurr.
SKÖR, s. skjärå.
SKÖRAD MILK, skör-ost, s. skyr 2.
SKÖRK, m, mager häst, hästkrake. Vg. (Åhs,
Väne, Geseneds h. m. fl.). Skölk, m. id. Vg.
(kring Falköping). Skörka, f. sto. Vg. (Åhs h.).
Fn. skær, m. häst (i skaldespr.). S. E. 2, 487;
måhända af fn. skæva, v. n. ruere, ferri.
SKÖRLA, s. skår.
SKÖRPA, skörspa, skerspa el. skirspa, v. n.
1 1) prusta; om bockars och getters läte då de
blifva rädda. Åm.; 2) göra gäck af folk. Hs.
(Db.). Skyrpa (stjyrpa), v. n. med ett
obehagligt läte med läpparne och tungan visa någon
sitt förakt. Dl.; 3) äfven om vallpigors läte, då
de vilja samla småkreaturen (får och getter) för
att undgå en fara. Hs. (Ljusdal). Fn. skirpa,
spotta, utspotta; bret. skôpa, v. n. "cracher avec
bruit, avec effort" (Le Gonidec, 402).
SKÖRPA, s. skura 1.
SKÖRRD. sköryks, s. skjärå.
SKÖRT, n. 1) (i riksspr.) nedre delen af en
rock, tröja, jacka o. s. v. på hvardera sidan
nedom lifvet; 2) kjortel af hemmaväft tyg. Götal.
Skörst. Hs. (Ljusdal); 3) liten kort
underkjortel af linne eller fårskinn. Sm. (Vestbo). Nht.
schürtze, f.; ns. schorte; holl. schort, f.
Troligen af sv. skära (skar, skurit), skära, så att
skört eg, betyder ett afskuret klädningsstycke,
emedan det endast betäcker en del af kroppen.
SKÖR-TVEIT, s. tveta.
SKÖT, sköta, skötbåt, sköte, skötel, skötfång,
skötkåbb, skötlös, skötning, skötsam, sköt-simår,
skötskinn, skötsten, skötta om, sköttel, sköttlar,
s. skjuta.
SKÖV, s. skog.
SKÖVA, s. skava.
SKÖV-BENED, s. skajv.
SKÖVE 1, n. 1) skjul, lider, portlider.
Portsköve, vedsköve. Sdm.,nk.,ög.; 2) trångt rum
mellan 2:ne hus; 3) fig. lång qvinna. Sdm.
Jfr nht. dial. (Schwaben) schupfe, f. schopf, m.
lider; e. shop, bod; gr. σϰέπη, f. betäckning,
skydd; σϰεπάω, betäcka.
SLA (pr. slar, pl. slae, ipf. slog, pl. slogu, sup.
slai. p. p. slagen), v. a. 1) slå. G. Slå (pr.
slår, pl. slåum, ipf. slog, pl. slogum, sup. slaiđ),
Dl.; slå (ipf. slo, sup. slöje el. slöji), Norrl.;
slå (slo, slagji). Nk., m. fl.; slau (ipf. slo), id.
Sk. (Göinge). Slåast (pr. slåas, konj. slöist, ipf.
slodist), att slås. Fl. (Nl., enl, Hipping); 2)
talesätt; Slå för, afstanna, minskas. Hs.—ög.
Slå drumm, göra ingenting, gå fåfäng. Vg. Slå
i kull ugnen, komma i barnsäng. Sdm,,hl. Slå
harm till någon, fatta hat till någon. Hs. Slå
till med storsleven, fägna väl, traktera hederligt.
Vl.,sdm. Slå ner seg, falla ifrån en höjd. Slå
ópp. a) öppna. "Slå ópp matsäkka, skrinä": b)
inträffa. Hs. (Norrbo). Slås ett’ brås på,
slägtas. Fl. (Nl., Öb.). Fsv. sla; fn. slá; ffris, sla
el. slan; fht. slahan; mht. slahen, slân; nht.
schlagen; fsax. slahan, slaan; bay. schlahen; holl.
slaan; ns. slân; fe. slahan, sleahan, smdr. slân,
slean; e. slay; nfris. slanan; d. slå; moes.
slahan. Jfr Rdq. 1, 131—133.
Blókk·slå, v. a. öfverdrifvet slå. Sveal.
Dverg·slag, n. en gikt-åkomma. Sdm.,ög.
Därr slag, n. en järnten, som sättes på ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0647.html
