Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - SIN ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
d. d. sinn, gång: brukas nästan blott i sammans.
jessin, en gång, fåsinn, sällan (Kok 1, 363); sp.
sendo, väg; moes. sinþs, m. a) resa; b) gång:
vicis. Jfr Rdq. 2, 588.
SINN 2 (ipf. -ä), v. n. öfverlägga, begrunda,
fundera. ”Han sinnä långä stånnä på di”, han
funderade långa stunder derpå. Vb. Fn. sinna,
hänvända sin uppmärksamhet; fe. sinnan (sann,
sunnon, sunnen), känna, tänka, öfverlägga: kärnt.
sinnen, ”nachdenkend sein” (Lexer, 233). Vårt
språk har i fornaste tider troligen haft ett starkt,
men nu förloradt verb sinna, sann, sunnit,
hvaraf dial. sansa.
Sinn 3, n. 1) sinne; 2) häftigt sinnelag,
egensinnighet. ”Han slog mäg i sinnä”, han slog mig
i vredesmod. ”Han gret i sinnä”, han gret af
illska. ”Han åt int i sinnä”, han åt ej i harmen.
Vb.,jtl. Fsv. sinne, n. a) sinne. Flores 108,
464. Vadst. Kl.R.s. X; b) sinnelag. Didr. af B.
1: 17: 11: 13: c) klokhet. Fr. af N. 1160; d)
hofsamhet, höfviskhet. Didr. af B. 115: 24: fn.
sinni, n. sinne: d. sind, sinde, n.; fht. sin, m.;
nht, sinn, m.: lt. sensus.
óm-sinnad, adj. som har förändrat sinnelag.
Sk. D. d. omsindet.
Sinnlig, adj. 1) betänksam, eftertänksam.
G.,fl.(GK.) : 2) gudsinnad, välsinnad. G.,fl.
(Ingo). Fht., ns. sinnig, betänksam,
eftertänksam: fsv. osinnoger, obetänksam. H. Birg. Up., 1.
Sinn-limmig, adj. saktmodig. Sk.(Frosta).
Sinn-satt, adj. fast besluten. Fl.(Pargas).
Sinnt el. sinnter, adj. 1) sinnad, hågad,
villig, betänkt. ”Ja ä inte sinnter i da att läsa”.
G.,vm.,ög.,bl.: 2) vred, förtretad, förargad.
Nb.,vb.,mp.,jtl.,dl.,uk. Sinnug, Hs,;
sinnugr, Vm. (Fellingsbro); sinnog, Jtl.: sinnig,
Hs. (Tuna), vm., sdm. (Ornö): sinnu, Dl. (Nås);
sinna, id. Fl(Öb.); deraf ensinnt, envis;
grannsinnt, ömtålig till lynnet. Hs.(Db.); langsinnt,
s. sid. 392 a. N. sint, sinna. vred. förtretad;
fn. sinnast, vara vred.
Sinner·hus, n. hus uppfördt af sinner-tegel.
Vm.,nk.
Sinner-hög (pl. -ar), m. hög af slagg från
masugnar. Vm.,nk.
Sinner·koka (pl. -kor), f. hopbränd klump
af slagg ur smedjehärd. Ög.
Sinner-skutor (eller sönner-skutor), f. pl.
smedslagg, smält massa af järn och kol; slagg
af järn och kol. Sm.(Uppv.),kl.(Stranda)
Sinner-stammp (pl. -ar), m. stampverk att
krossa slaggen från en masugn, hvarvid järnet
stannar qvar, men sinnern rinner bort. Vm.,nk.
Sinner·tegel, n. tegel af järnslagg från
masngnar. Vm.,nk,,vl.
Sinnär (ipf. sinnrä), v. imp. gnistra, kasta
eldgnistor. ”Hä sinnrä ti murom”, eldgnistor
uppstego ur muren. ”Hä sinnrä ti flinta”,
flintan gaf eldgnistor. Vb. Fn., n. sindra.
Sme-sinner, f. pl. smedslagg. Norrl.
Smidsinder, f. smidsindrä, f. G.; smidsindri, Fl.
(Öb.): smid-silld (pl. -er), m. N. G.;
smiskrokker, pl. id. Vg.
Saud 1 , m. brunn. G. Fsv. saudr; fe.
seađ, m. id.; nht. sôt, varm källa; ns. sood,
m. brunn (B.W.B. 4, 909); schwab. sod, m.
id. (Schmid, 444). Deraf nht. soden,
benämning på varma källor. Jfr Grimm, wb. 2, 433.
Bul-saud, m. helt små, mycket djupa
vattenhål i ängsmark nära kärr. G.
Sauds-hólk (pl. -ar), m. träkrans kring en
brunn. N.G.
Sauds-krok (pl. -ar), m. brunnshink. N.G.
Sau(d) 2, f. får, tacka. Hj. Såd (pl. -er),
m. får (gumsar och får). ”Bjönnen ar taið
såda”. Dl. (Åsens by i Elfd.). Ordet
förekommer något skiftade: 1) sö (pl. söar el. söer),
m. får. Dl.; så, söu el. säu (def. -n, pl. def.
såan, säuan el. såna), m. id. Jtl.,mp.; sö,
el. söa (pl. söer, def. söera el. söra), f. honan
bland får, tacka. Sm.,ög.,hl.; sö (pl. sör el.
söer, def. söra), f. Bhl.,vg.,dls.; sö (pl. sör,
def. sören), f. id. Ul; såar, taut, pl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
