Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - RÅK ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Råken, m. träff. "Dä ä (va, blir) en
råken", det är (var, blir) tvifvelaktigt. Vg.
(Skarab.).
Raka el. râka, v. n. 1 hosta och spotta ut,
rackla. "Raka upp, uppraka". Vl. Rakla, id.
Fl. (Nl.). Fn. hrækja; n. rækja, id.; fe.
<i>hræcan, âhræcëan, ûtâhræcëan; fht. hracisôn; holl.
ragchelen, id. Jr fr. cracher spotta; it. recere,
spy; hebr. דקק, rakak, utspy; deraf ﬥק, m.
råkm spott. Es. 50, 6. Job. 30, 10.
Rakkel, n. 1) slem som sitter i halsen;
upphostad slem. Rakel, n. id. Fl.(Nl.); 2)
svår hosta. Sm. Fe. hræc, m. hosta; segt slem.
Rakkler, m. en som racklar. Rakkla. f.
id. Sm.
Raklig, adj. besvärad af hosta. Fl. (Nl.).
Rägla sej, v. r. 1 dregla, omedvetet låta
spottet rinna ur munnen. "Du räglar dej". Bl.
Räma el. rama, f. heshet. Vb. Fn., n. ræma.
Rymj (ipf.-a), v. a. skumma grädde. Fl.
(Öb,). Holl, roomen; nht. rahmen; ns, romen,
id. (B. W. B. 3, 523).
Råm-skål, f. gräddskål. Vb. Holl.
roem-kaas, f. id.
Råm·tråg, n. gräddtråg; l)kärl hvari
grädden icke är afskummad; 2) kärl, hvari
grädden öfverblifvit, sedan mjölken afrunnit
derifrån. Vb. Jfr ränna.
Råm-tupp el. råmm-tupp, m. råmm-byttå,
f. kärl hvari grädde samlas till smörberedning.
Fl. (GK..K.). Isl. rjómabiđa, f. gräddbytta.
Råma, v. n. 1 fukta, slå fukt från sig. Vm.,ög.
Råm-fåra, v. a. 1 passa vattenfårorna i
en trädesåkcr så efter lutningen, att de tjena
till vattnets afledande. Hs.
Råmig el. råmmig, adj. våt, saftig; om jord.
"Nu ä dä prägtigt att köra, för nu ä jola så
råmig". Vg. (Vadsbo, Vartofta).
Råmjólk·smör, n. smör som tillverkas af
grädden efter råmjölk. Vb.
Rå-mjölke, m. råmjölksgräs: Epilobium
angustifolium. Vm. Jfr krópp.
Halv-rånar, m. kreatur (fargalt eller
vädur), som blifvit illa snöpt och har en
pungsten qvar. Fl. (Nerpes i Öb.).
Rone, m. en art fräken: Equisetum hiemale.
Sm. Rone-gräs, n. id. Bhl.; rokksne, n.
Equisetum fluviatile. Sm.
Runn-väre, m. springbagge. Bhl.
Runn-bagge, m. id. Vg. (Laske h.). Rumm-väre,
(förmodligen i st. f. runn-väre), m. id. Vg.
(enl. Hof, 238). D. d. runn-væder el.
rønn-væder, m. id.; runne el. ronne, v. n. vara
brunstig; om vädur.
Råna, v. n. 1 vara eller blifva brunstig: l)
om bockar. "Vi få slagta bókken, innan han
börjar råna". Hs.,hj. Rana, id. Ög.; 2) om
fargaltar. Fl. (Ingo). Rånas, v. d. 1 vara
brunstig; om sugga. "Son rånas". Ul. (Värmdö),
nk. Rana, v. n. 1 vara brunstig: 1) om harar.
Sdm.,ög. (enl. Ihre); 2) om får. Sm.
Råna·gummse, m. osnöpt gumse. Hj. Jfr
ränsa.
Råna·okse, m. tjur. Hj. Rånå-okse, m.
Dl. (Särna).
Rån-bókk, m. bock som ej är utskuren. Hs.
(Norrbo, Ljusdal),hj. N. rungbukk.
Råne (pl. rånar), m. fargalt. Vl.,vg.,ög.,
nk.,ul. (Värmdö), kl. m. fl. Ordet förekommer
i flera former: ränne, rönne,</i> Bhl.; ronne, Dls.;
rune, Vg.,vl.; rånnte, Dls.,vg.,ög.,nk.,sm.,kl.,
råna, råna-gallt, Fl. (Ingo, Sjundeå):
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
