Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - PUL ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
S.S. 1. 126; fn. púki, m. smådjefvul; pokr, m.
buseman; gl. d. puge, spöke; d. d. (Slesvik)
puk, nisse, tomtegubbe; lett. pûkis, drake;
fornpreuss. pickuls, djefvul; e. dial. pouke, id.: skot.
puke, en ond ande; e. puck, spöke; fris. pück,
litet troll (Outz. 257): ir. puca, spöke; fin. peiko
el. peikko, ond ande. Jfr skr. pûgja, adj. som
förtjenar dyrkan, pûg, dyrka, tillbedja.
Pókker, m. hin onde. Allm. ”Te pókkers”,
till helvetet. D. pokker.
Puka·lär, n. eg. djefvuls-läder; så kallas
en hvitgul svamp i gamla träd och på
plankväggar. Hl.
Puka·nyp, n. blå fläckar på en menniskokropp;
tros förorsakade af puken eller hin
onde. Sm.
Puke·naver, m. djefvul. Ög. (Ydre).
Puke nisse, m. djefvul. Ög. (Ydre). S.
nisse 1.
Puke-ris, n. eg. djefvulsris: Solanum
dulcamara. Hl. (enl. Wahlenb.). Bos-ört, f. id. Bl.
Puk-hvete, n. eg. djefvulshvete:
Melampyrum arvense. Götal. Skälle, id. Sveal.
Puk-skinn, n. ett slags sår på hästar. S. Sm.
Puk-törne, n. eg. djefvuls-törne: Ononis
spinosa. Sk.,g. Räv-blomster, n. Bhl.;
varg-basse, m. Ög.; ljung·pinnar, m. pl. id. Sk.
Päuk hagre, m. eg. djefvuls-hafre:
Polytricum commune. G.
Päuk·smöjr, n. eg. djefvuls-smör, trollsmör;
så kallas vissa gula, blöta svampar på murkna
stubbar: Athalium septicum. G. Bårå-drit,
n. Ö. Dl.
Päuk-spytt, n. eg. djefvuls-spott; slem
(innehållande insektägg) på växterna. G.
Pul, n. 1) strängt arbete, besvär, möda.
”Ja ha haft ett fanders pul mä detta”.
Vm.—hs. Påjl, n. id. G.; 2) semen virile. ”Han
ga’na ett pul”. Ög. (Ydre). Fn. púl, n.
mycket strängt arbete; stöt; gl. sv. puul, n. strängt
arbete: ”han kom undan med puul och stor
lifsfara”. Tegel, Gustaf I:s hist., 2, 55.
Pulare, hore-pulare, m. horkarl. Sdm.—sm.
Hore-gniare, m. id. Sm. (Jfr gne 2).
Kalv-pulare, m. en som har tidelag med kalf. Sdm.
(Ornö). Holl. pol, m. horkarl.
Pul-pina (ipf. o. sup. id.), v. a. plåga (djur)
genom starkt kramande. Fl. (GK., NK.).
PuLsam, adj. besvärlig, ”Pulsamt arbait”.
Vb.—hs. Gl. sv. pulsam, adj. besvärlig. ”En
stenig väg är pulsam vandra”. Laur. Petri
post. (3:e sönd. i adv.). Sv. kyrkob. (Dan. 9,
25); ns. pulig, adj. besvärlig. ”Pulige arbeit”,
(Richey, 194. Danneil, 162. B. W. B. 3, 373).
Pålk, n. besvärligt arbete, knåpsyssla. Hs.
Pålka, v. n. 1 knåpa, ifrigt arbeta. Hs.
Pålkänsam, adj. arbetsam. Hs.
PåLket (pålköt), adv. arbetsamt,
besvärligt. Hs. (Bj.).
Trumm-pulare, m. trumslagare. Gg.
Pullka, f. liten höna; lockelse på höns.
Demin. Nk.
Pullä, v. n. locka kycklingar. G.
Pullsa, v. n. 1 gå och plaska i en
vattenpuss, gå i vatten. Vm.,ul.,ög.,vg.,sm. ”Pullsa
el. pulsa i snön”, gå i djup snö. Vm.
Pullsa, v, n. 1 1) eg. (såsom i riksspr.)
slå med pulls i vattnet för att jaga fiskarne 1
nät eller not. Punnsa, id. Hs.; 2) slå eller
röra i vattnet, så att det stänker. ”Pullsa inte
i vattnet”! Ög.,g. D. d. pulse, id.; holl.
pollsen; ns. pülschen (Richey, 192).
Pulls-not, f. not hvari fiskar fångas genom
pullsande. Hs.
Pullting, m. liten knubb. Hl. (enl. Osbeck).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
